Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Så svåra sår som hans läkas aldrig fullkomligt,"
sade den gamle. “Jag kan icke förlåta den unge
svensken. Han är en olycksgenius för vår familj, i
synnerhef om förhållandet verkligen är sådant, som
jag börjat ana."
“Ni har fattat en orättvis ovilja, min far, emot
vår välgörare, emot den ltoan, som i vår fångenskap
visade oss så mycken godhet. Eller säg mig, min
far, hvarföre förtjenar han då ert missnöje?"
"Han har dragit idel olyckor öfver oss, och hans
börd, om det är som jag fruktar, gör vårt förhållande
till honom ytterst tvunget och oangenämt."
"Är han då icke svensk adelsman, min far? Eller
hvad menar ni med dessa dunkla uttryck om hans börd ?“
"Kanske har jag gjort orätt, Nathalia, att icke
tydligare säga dig hvad jag fruktar. Yälan, jag vill
göra det nu. Om min aning är sann, så är han
visserligen vår blodsförvandt; men ett brott har gifvit
honom lifvet och sätter en oöfverstiglig mur emellan
oss och honom. Yet, Nathalia, jag fruktar att han
är ett oäkta barn, visserligen ett#bam af vårt blod,
men ett som hvarken kyrka eller samhälle lagligen
erkänna."
"Min Gud!" utropade fröken. “Hvilka äro då
hans föräldrar?"
"Min halfsyster Ulrika var hans mor. Förlofvad
med furst Palitkin, var hon dock trolls mot denna
förbindelse. Den svenske ädlingen Sjöstjerna var
hennes förförare, och hennes brott emot sin uråldriga
slägts heder har skänkt lifvet åt den yngling, som vi
under vår fångenskap lärde känna. Då jag förde den
olyckliga Ulrika från Petersburg, trodde jag icke att
hon var mor. Under sin vansinnighet yppade hon
det likväl, i det hon oupphörligt ropade på sitt barn.
Den olyckliga! Ännu skalfver mitt hjerta af fasa, då
jag tänker på hennes förfarliga slut. Men frid vare
nu öfver hennes stoft! Längesedan har jag förlåtit
henne, och långt innan den brottslige, som gjort henne
så beklagansvärd, led sitt skeppsbrott och omkom just
vid denna strand, hade jag återgifvit henne all min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
