Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
broderliga örohet, ehuru det var försent för att rädda
hennes förstånd. Jag trodde att dödens frid längesedan
var utbredd öfver hennes graf och hennes minne,
liksom öfver hans, då på en gång, liksom af onda
makter uppkallad, hennes vanäras son, som uppträder
ibland oss, gör oss till fångar och icke skonar min
sons blod! Det är försynen, mitt barn, som har frälst
oss ur fiendernas våld, och som har skonat Keinholds lif.“
“Edra ord äro förfärliga, min far,“ sade Nathalia,
i det hon med sorgligt allvar såg på den gamle.
“Men ehvad ni må yttra om vanära och ovärdighet:
ett är säkert, att Otto Sjöstjerna är en man af ära
och bildning, af ädelmod och grannlagenhet. Ni kan
icke neka honom er högaktning."
“Jag högaktar visserligen hans person, och
erkänner gerna alla hans förtjenster. Men han passar
icke för min krets, för min familj. Hans födsel har
brännmärkt honom med vanheder. Och du, Nathalia,
hör hvad din far säger dig! Min olyckliga syster har
befläckat sitt namn och derigenom sjelf utplånat det
från vårt stamträd. Men iugen annan vanbördig skall
fa ett rum på detsamma. Om du, Nathalia, afslår
grefve Telepnoffs hand, så vill jag med min faderliga
myndighet visserligen icke tvinga dig att emottaga
honom. Men åtminstone skall ingen annan än den,
som kan visa en ren stamtafla, ega din hand.“
Nathalia betraktade fadren med en lugn och
stolt blick, som gaf hennes eljest så milda drag ett
särdeles eget men behagfullt utryck. “Jag ar nöjd,
min far,“ sade hon, “om blott intet tvång binder min
hand till trots för mitt hjerta. Låt mig lefva och
dö vid din sida, min älskade far! Jag skall aldrig
knota, eodast jag vet, att ingen far rycka mig från
mitt barndomshem.“
Den gamle gick af och an i salen. Han var icke
nöjd inom sig; men han sade intet.
Nu hördes steg uppför torntrappan. Far och dotter
vände sina ögon emot ingången. Långsamt inträdde
en ung krigare med blek uppsyn. Han utsträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
