Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Min mor, ni öfverger väl icke er dotter ?“ utbrast
Nathalia, medan hennes kinder antogo en högre farg
och hennes blickar lifvades. “Jag följer er.“
“Välan,“ sade baronen. *‘Ett sådant prof af er
kärlek är mig icke oväntadt. Vi låta genast spänna
före. Du och Nathalia göra er fardiga att afresa i
vagnen. Soldaterna lära nog skaffa plats åt mig. Vi
låta vagnen köra ned till sjöstranden, der den står
obemärkt. Du och Nathalia vänta i den, till dess
det visat sig, om jag verkligen skall bortföras. Låt
då Iwan, som är en skicklig kusk och känner vägen,
köra just utmed yttersta stranden till Selesund. Ni
kunna då gå öfver färjan innan soldaterna hinna ditföra
mig. Far derefter skyndsamt till Petersburg och
begär företräde hos ministern. Kanske blir min
räddning då möjlig. Ingen skall hindra tvenne fruntimmers
resa. Men om jag försökte att undkomma eller följa
med er, blefve jag säkert efterspanad och skulle
der-igenom förvärra min sak. Skrif dessutom till Reinhold!
Brefvet torde ännu kunna träffa honom i Moskwa.
Han talar då nog med kejsarinnan om min befrielse.
Jag känner mig lugnad vid tanken på honom.“
Baronen framtog penningar och dyrbarheter,
hvarmed baronessan och Nathalia försedde sig. De
nödvändigaste förårderna för en längre resa ordnades
också hastigt. Derefter sade baronen: “Jag begifver
mig till fyrtornet. Det må nu vara en fördom; men
jag vill blifva funnen på den plats, der en högre
makt föreskrifvit mig målet för mitt lifs omsorger och
verksamhet. “
Sedan föräldrar och dotter under en stunds bittra
tårar omfamnat hvarandra liksom för att gifva luft
åt sin smärta och sedan med så mycket större kraft
kunna beherrska den, begaf sig baronen till en sal,
dit allt hans folk sammankallades.
Här tillkännagaf han nu för de bestörta tjenarne
det öde som han väntade. Han utdelade skänker och
belöningar åt de gråtande, och förordnade om
egendomens förvaltning till dess han eller hans son komme
i tillfälle att gifva ytterligare befallningar derom. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
