Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla honom, när han har ett ärende att uträtta åt
Amalia, den skulle vara rolig att se på.“
“Pavo tog ju sin bössa med sig också!“ yttrade
Fiken, “bara han icke blandar sig med i kriget Han
är ju så ond på ryssarne, i synnerhet på den stygga
Nefnef att han visst inte kan låta bli dem.“
Amalia kastade en orolig blick på den unga
systern. Derefter sade hon med en likgiltig ton:
“jag håller med Rosi na. Pavo aktar sig nog. För
öfrigt vet jag alls inte hvad Sophie menar med
sin Nefnef. Pavo har ju icke sett honom, eller, om
han gjort det, skedde det en enda gång som
ha-stigast."
“Den stackars Pavo!“ sade Fiken. “Han har
visst blifvit blesserad! Jag tycker jag ser något rödt
på honom. Hans mekko är visst blodig.“
“Hvad säger du?“ inföll Amalia häftigt ooh
glömde sin likgiltiga ton. “Men huru kan du se det
på så långt håll?"
Fiken utbrast i ett högt skratt.
“Tyst, din stygga!" sade modren, som qväfde
ett skälmaktigt »leende, som för ett ögonblick klädde
hennes eljest så allvarsamma ansigte särdeles väl.
Den döfstumme hade under tiden med den
skarpaste uppmärksamhet betraktat de talande. Ett eget,
besynnerligt uttryck af deltagande målade sig hastigt
på hans anletsdrag, och han klappade vänligt Amalias
hand. Men hon rodnade, blyg och iörvirrad.
“Men, mamma, hur står det verkligen till med
kriget ?“ frågade Fiken.
“Det få vi väl veta när vi få underrättelserna
från pappa, “ svarade modren. “Gud bevare honom!
Kanske medan ni står här och skämtar, en kula redan
träffat honom! Barn, barn! jag börjar bli så ängslig
och orolig."
“Mamma, mamma! Blif icke ond på mig!“ ropade
Fiken och slingrade sina späda armar omkring modren.
“Jag mente allsinte illa. Yi bedja ju Gud för vår
pappa dagligen, hvarföre skulle Gud icke bevara
honom? Det stygga kriget! Vet mamma, jag ber för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
