- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
198

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blefve mera medtagna. De fortsatte derföre sin
vandring. Pavo kände en bonde, som bodde i Oriwesi
socken djupt in i skogen, ungefär en mil från Murola
sund. Det var det närmaste bebyggda ställe på den
sidan om vattendragen, der de nu befunno sig.
Emellan klippor och masthöga furor, genom den dystra,
ihåliga skogen, der knappt förut någon annan
lef-vande varelse än ulfven och björnen framgått,
framträngde den öfvade jägaren. Stundom måste han
kringgå ett snår, stundom en skogssjö eller ett kärr,
sällan följde de någon banad stig. Slutligen träffade
de en; men den ledde utmed stranden af en bäck,
till en ofantlig mosse, som just genom bäcken hade
sitt utlopp i Wisuvesi.

Amalia kastade en blick af förtviflan utåt den
ofantliga rymden af gungande tufvor, mellan hvilka
vatten framblinkade, och endast här och der några
magra, halffortorkade tallbuskar uppsköto. Det var
hemskt att se dessa enstaka träds ödsliga torrhet
midt uti sjelfva det fuktiga kärret. Men så snart
träden på ett sådant kärr vext så stora, att deras
rötter hinna den bottenfasta isen under ytan, dö
de ut.

“Vi måste öfver här!“ sade Pavo. “Bakom oss
ha vi död och nöd; hvad vi skola finna framför oss
kan åtminstone icke blifva svårare, om också Heikkos
hemman blifvit plundradt och brändt. Men du
behöfver hvila, mamsell Amalia. Sätt dig derföre här; jag
vill icke afiägsna mig långt ifrån dig och du kan vara
trygg, ty min vaksamhet för dig skall intet ögonblick
upphöra. “

Pavo vandrade utmed kanten af kärret ett litet
stycke, dock så att han beständigt bibehöll henne i
sigte. Från en björkstam ref han löst ett stycke
näf-ver, och snart hade han fyllt den deraf bildade
skäppan jned kär re t s^d of tand e frukt: hjortron.

Då Amalia emottog hans gåfva, sväfvade ett matt
leende öfver hennes läppar. “Hur många bärskäppor
har du skänkt mig, Pavo?“ frågade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free