Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"M&nga aro bären i skogen,
Men än flera ett troget hjertas tankar!“
svarade Pavo, med ett af sina vanliga ordspråk.
Amalia fäste en blick vid marken, och äfven Pavo
förblef stum, till dess hon slutat den ringa måltiden.
“Törs du här hvila öfver natten, i förlitande på
min vaksamhet ?“ frågade Pavo.
“Ja, gerna, om du anser det nödigt,“ var hennes svar.
Skyndsamt hade Pavo beredt en löfbädd och en
koja af granris deröfver.
Tigande smög sig Amalia in i denna koja,
kanhända icke så mycket för att der njuta sömn och
hvila, som fastmer för att osedd kunna lätta sitt bröst
med tårar.
TJnder natten satt Pavo straxt bredvid, på
stranden af bäcken. Bland verktygen, som han bar i den
mångrummiga slidan vid sitt bälte, hade han äfven
metkrokar och refvar. Han begagnade dem för att
. uppmeta ett antal laxöringar, hvilka han, såsom öfvad
fiskare, mot morgonen tillagade vid en uppgjord eld.
Då »morgonsolen uppgått och skimrade öfver
mossen, nalkades Pavo den lilla hyddan. Bäfvande
vågade han knappt kasta en blick ditin. Men denna
blick möttes af Amalias, som redan satt uppe med
sammanknäppta händer. Hon reste sig genast och
gick till Pavo. Han förde henne till elden, i det han
sade: “Mamsell Amalia! dina kläder äro fuktiga af
daggen, torka dem här, innan vi vandra vidare, och
styrk dina krafter med den ringa måltiden.“
Amalia lydde honom, och det var för henne en
känsla af förströelse i hennes bekymmer, att se hans
vänliga omtanka och vård. Hon kände för honom ett
fullkomligt förtroende, och en vandring i hans
sällskap och under hans beskydd skulle kanhända
förefallit henne till och med angenäm, om icke tanken
på hennes närmaste oroat henne. I synnerhet sörjde
hon deröfver att de skulle tro henne hafva omkommit.
Den omtänksamme Pavo uppmanade henne att
medtaga ett förråd af fiskar, och hon gömde dem i
näfv erskäppan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
