- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
228

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som förestå; men gif mig dock någon föreställning om
det öde, som väntar oss, gif mig ett råd, sådant som
erfarenheten kan erbjuda. Hvad har man beslutat
öfver oss, och hvad bör jag göra, för att handla rätt?“

“I sanning jag vet det ringaste annat, än hvad
jag kan förmoda," gaf han till återsvar. *4Jag
förmodar, att man i Haderslev anställer ett allvarsamt
förhör med oss, för att förnimma hvad vi kunna yeta
från vårt fädernesland. Ehvad vi svare, fruktar jag
att man vill hålla oss i förvar och under bevakning.
Men mitt beslut är fattadt: äfven i det hårdaste häkte
skall jag aldrig förneka den trohet, jag är skyldig mitt
fädernesland. Man vill kanhända locka oss till
företag, som kunde gagna de verldskloka, men jag låter
icke bruka mig."

"Också jag känner min pligt emot mitt
fädernesland," yttrade flickan stolt. "Jag förstår icke mycket
af fiendernas anslag, men med min vilja skola de icke
heller kunna förmå mig, vare sig med ondo eller godo,
till något som jag i den ringaste mån kan anse
skadligt för Sverige. Det jag icke förstår, gör jag
kanhända klokast att besvara med tystnad, eller huru,
min broder?"

Adolfs svar afbröts af ett skallande anrop afen
post. Vagnen stannade, och birkefogden red fram till
posten. Der hördes först ett sakta, men småningom
ett mera högljudt samtal, vapen skramlade och hästar
gnäggade. De fångna i vagnen lyssnade till de
orediga ljuden, utan att förstå hvad de åsyftade.
Mörkret insvepte för öfrigt hela uppträdet i sin djupa slöja.
Striden om deras öde var dem ännu lika fördold, som
dess slutliga utgång, men bådas sinnen voro alltför
beredda på allt, att de egentligen skulle kunna
öfver-raskas.

Efter en halftimmes ofta bullersam väntan,
fram-kommo några ridande gestalter till vagnen. En af
dem, som talade tyska med en sydländsk brytning,
hvarigenom hans ord knappt blefvo begripliga, antydde
Maria att stiga ur vagnen. Hon ville vägra, och
fattade häftigt Adolfs hand, liksom för att begära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free