- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
229

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skydd af honom. Han frågade huru det kom till, att
amtmannen brutit sitik löfte att låta honom oeh hans
syster åka tillsamman? En alldeles främmande röst
svarade, att tiden ieke tillät några förklaringar, samt
tilläde några ord, som ljödo liksom löften om befrielse.

Allt motstånd var i alla fall fåfängt. Sedan
Maria ångestfullt tryckt Adolfs hand ännu cn gång,
steg hon ur. Ett par kraftiga armar fattade henne
om lifvet och lyftade henne upp på en häst,
hvar-efter hon bortfördes. I hennes ställe upplyftades i
vagnen ett annat fruntimmer, som Adolf hörde arbeta
med qväfda tårar och darrande trycka sig intill
vagns-hörnet. ‘‘Tystnad !“ befallte den främmande rösten,
skarpt och hotande, i det han med sina följeslagare
aflägsnade sig.

Det dröjde icke länge, förrän birkefogden med
andan i halsen framstörtade till vagnen. “Är ni der,
herr Eneman?“ frågade han häftigt.

“Ja,“ svarade denne.

“Godt!“ utbrast birkefogden: “det är en
beständig oreda, ett oupphörligt oväsende med detta
främmande krigsfolk, som nu öfversvämmar vårt goda land.
Sjelfva embetsmännen har svårt att komma fram i
regeringens egna förrättningar. Men vi måste skynda.
Inom ett par timmar äro vi framme vid Haderslev.“

Vagnen sattes åter i rörelse och fortsatte sin
väg. Adolf iakttog den tystnad, som blifvit honom
anbefalld, under det han förgäfves sökte utgrunda
anledningen eller gissa afsigten med det som blifvit gjordt.

Hans nya reskamrat begynte att utbrista i en
allt häftigare klagan, till dess han beslöt att försöka
lugna henne. “Jag vet icke hvem ni är,“ yttrade
han: “men ni får förlåta, att jag förundrar mig öfver
så mycken otålighet vid en händelse, som icke lärer
kunna undvikas. Menniskans första pligt är tålamod
och undergifvenhet under Guds vilja.“

“Men hvar är jag? hvart för man mig? hvem är
ni?“ frågade hon häftigt.

“Jag förmodar, att man vill föra mig till
Haders-lev,“ svarade han, ‘‘emedan jag är svensk, och ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free