Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungligt påbud blifvit utfårdadt, som förbjuder oss att
vistas här i landet. Jag är eljest medlem af
Brödernas församling i Christiansfeld.“ ’
Den okända hämtade djupt efter andan. “Till
Haderslev alltså ?“ utbrast hon. “Då hoppas jag
blifva räddad. Det är rysligt att midt på landsvägen
af främmande krigsfolk ryckas ur sin vagn och flyttas
till en annan, som man alls icke känner, hvarifrån
den kommer eller hvart den far. Jag förstår icke
hvad man åsyftar med mig.“
“Också jag kan endast gissa till hvad man
beslutat om mig!“ sade Adolf.
“Ni bör veta, min herre,“ inföll hon, “att jag är
fröken Juliane von Warmitz. Jag befann mig på vägen
hem till min fars slott Errindlev, hvilket ni kanske
hört omtalas, om ni också icke sett det, endast 1 mil
från Christiansfeld. Jag kommer från min tant,
gref-vinnau Rosenhoff, som bor på Liigums slott, på andra
sidan om Haderslev. Hastigt omgifves min vagn
af Spaniorer till häst. ’ En del uppehålla betjeningen,
medan de andra lyfta mig ur vagnen. Man hotar
mig med döden, om jag icke tiger. Darrande af
förskräckelse, qväfde jag mina suckar, under det man
lyftade mig upp på en häst och förde mig bort ifrån
vägen. Emellan några träd blef jag varse en grupp
af officerare, bland hvilka en ilade emot mig och
helsade mig ganska artigt på fransyska. Jag yttrade
min bestörtning öfver ett sådant våld och hotade att
klaga för deras herre, prinsen af Ponte-Corvo, i
hvil-kens svit min bror, majoren, befinner sig såsom
adjutant. Förmodligen skrämde denna hotelse de vilda
menniskorna. Officeraren yttrade sin bestörtning,
förklarade allt för ett misstag och befallte folket att
återföra mig till min vagn. Han tilläde Hkväl deu
elaka anmärkningen, att det icke var rådligt för ett
fruntimmer att resa i dessa oroliga tider. Men den
listige lät i stället föra mig hit till en helt annan
vagn, som för mig Gud vet hvart. Om vi blott komma
till Haderslev, der man känner mig, skall jag nog
genast blifva befriad.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
