Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o min donna, men jag är, vid San Loyolas blod, ingen
elak qvinna!
. “Blif icke otålig, donna, men så många känslor
tränga sig nu i mitt oroliga bröst, så många bilder
från min hembygd, från vårt sköna Andalusien och
från mina irrfärder kring många länder, strömma
igenom mitt minne, att det är, som om en oredig,
blomsterrik och blodbestänkt mohrisk väggmålning i
Alhambra glindrade för mitt öga. Jag har fruktat
de bilderna, jag har sökt att förjaga dem, jag har
arbetat med hela min själ för att glömma. Men vet
ni, sköna donna, det som ligger djupt i botten af
hjertat, det som blifvit inbrändt i själen med stål
och blod, det kan icke en gång en biktfader lösa oss
ifrån. Men ni, som är så from och helig, o min
donna, vill ni icke lära mig att njuta äfven af det
jag lidit? Ty man kan det, säger en af våra skalder.
Och jag känner nu, att det icke är så bittert att
tänka på sorgerna, då de ligga bakom oss, som då vi
just kämpa med dem. Vet ni, donna, det är liksom
jag skulle till och med älska mina olvckor, om deras
bilder kunde göra er nöje, så underligt förekommer
det mig nu.
“Vid stranden af Guadalquivir, der min far var
fiskare, låg vår lilla hydda. Ack, att ni hade sett
den! Min Bodrigo har sjungit om den:
Trenne sköna smycken pryda
Gnadalquivirs blåa &dra:
San Lucar de Barrameéa,
Och Sevilla, oeh Cordova. ^
Barramedas mörka mnrar
Glöda under solens låga,
Sncka nnder tunga drufvor:
Men dem svalka hafvets vågor.
Herrlig glimmar dn, Sevilla,
Dal, der helga palmer skalla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
