Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare är jag, desto bättre befinner jag mig. Jag är
ju med dig!“ Oeh b&ten flög som ett torrt höstlöf
flyger för en orkan från Sierra Morena. Vi sågo
stora skepp, som gungade på vågorna. Alla fiskare
voro borta. Men vi flydde icke tillbaka till stranden.
“Då det blef morgon, sågo vi ett stort skepp
helt nära oss, men landet var långt, långt borta,
såsom en blå dimma i fjerran. Det var ett främmande
skepp, och Bodrigo beslöt, att vi der skulle söka en
tillflykt. O, min donna! Döm om vår förskräckelse,
då främlingen sade att hans väg förde honom till
Cadiz. Men vi måste följa honom.
“Tror du, heliga donna, att himmelen ville vårt
förderf? Ack nej! Då vi kommo till Cadiz, var der
ett ofantligt hvimmel af menniskor och hästar. Yet
ni, donfta, Bodrigo gick med sina bekymmer till vår
ädle öfverste, don Juan d’Acosta, och don Juan gaf
honom en skön häst oeh pistoler och sabel. Och jag
följde min Bodrigo, och beredde hans måltider, och
vårdade honom, då han behöfde hvila. Men vi
längtade bort till främmande trakter, längre bort ifrån
hemmet, ifrån Andalusien, der någon kunde känna
oss. O, hur blef icke denna längtan uppfylld, och
öfver all vår väntan, men också emot alla våra
förhoppningar! Hvad har jag icke sett och lärt! Qch
hvad har jag icke lidit! Men jag kan icke omtala
det allt för er, min donna. s
“Ack, huru nära var det icke en gång, att Bodrigo
och jag blifvit ryckta ifrån hvarandra! Jag vill säga
det för er, donna. Jag tror att det var prinsens
befallning, att vi arma qvinnor skulle skiljas ifrån
regementet och skickas hem. Hur skulle jag kunnat lefva
utan min Bodrigo, hur skulle jag funnit min far ooh
om jag kommit dit, huru skulle jag kunna återse
dem? Men den ädle don Juan talade med vår general»
markis Bomana, och markisen talade med prinsen,
ooh vi fingo bli qvar. Ni bör veta, goda donna, att
vi äro flera unga q vinn »r, som följa med regementet
och hafva våra egna hästar, på hvilka vi föra
for-friskningar för manskapet. Ni skall veta, att Dolores
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
