Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trygga, och sjömännen öfverlemnade sig åt hvilan,
förlitande sig på örlogsmännens vaksamhet.
“Vet ni väl, min unge vän/* yttrade främlingen,
“att jag eger vänner och landsmän här i grannskapet ?“
“Jag vet det,“ svarade ynglingen. “Men är det
icke eget nog, att de, som ni kallar edra landsmän
och vänner, äro mitt fäderneslands fiender, då ni
likväl visar välvilja mot mig och tyckes intressera er för
mitt lands väl!“
“Vår tid är i sannii/g sällsam,“ återtog
främlingen. “Han, den förfärlige från Corsika, han leder
konungar och folk på vägar, som de icke känna och
till mål, som de icke ana. I nätet af hans planer
hvälfva sig om hvarandra Europas nationer, och deras
beröringar med hvarandra måste vara än fiendtliga och
än vänskapliga, allt som hans beräkningar fordra det.
Böjde under hans svärd, hafva folken icke mera någon
egen vilja: de hafva icke någon annan lycka än den
falska glans, som han vill gifva dem såsom ersättning
för de skatter och det blod, han kräfver af dem.“
“Ni har icke orätt ur en synpunkt,“ medgaf
ynglingen. “Men en stor man är han, och månget hjerta
till och med i mitt fädernesland högaktar, honom. Han
var, för att tala uppriktigt, vår konungs fiende, men
icke vårt lands, och honom kan jag icke hata för det
han nu vill krossa oss: han har skäl dertill.“
“Hans skäl!“ utbrast sydländingen, “tala icke om
dem. Han har inga andra skäl, än en gränslös
herrsk-lystnad, en osläcklig törst efter makt, och ett ohejdadt
begär att lysa. Hans oförsonliga bitterhet mot våra
ädla vänner engelsmännen är i sanning ovärdig den,
som gör anspråk på att vara en stor man.“
Ynglingen tycktes tankfull. Slutligen sade han:
“M:r Morla! Hvad engelsmännens ädla vänskap angår,
så fruktar jag, att den i ingen mån är fördelaktigare
för ert land äri Frankrikes, om man ser saken i det
hela. Nu för tillfallet behöfva vi, så invecklade som
vi äro i det olycksaliga kriget mot Byssland,
engelsmännens hjelp. Men huru hjelpa de oss? Vi få nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
