Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom n&gon förfjenst måste hafva anspråk på
generalens välvilja. , Han tvekade ännu, huruvida han
skulle begagna sig af misstaget Han beslöt att gifva
undvikande och obestämda svar.
“Begeringen har förklarat er, såsom svensk
undersåte, för fången,“ återtog generalen, “men afsigten
är ingalunda någon annan än att hindra er från
förbindelser med våra fiender. Er fångenskap skall blifva
ganska lätt, och jag erbjuder er till och med all
frihet, om ni vill gifva mig ert löfte, hvilket ni såsom
medlem af brödraförsamlingen måste anse för dubbelt
heligt, att icke på det ringaste sätt söka någon
förbindelse, hvarken med edra egna landsmän eller med
engelsmännen.*1
Ett sådant löfte skulle for Eneman varit besvärligt
och hafva tillintetgjort hans planer och förhoppningar.
Men han fann sig. “Herr general," sade han, *^ag
hade den lyckan att i en af prinsens af Ponte-Corvo
undersåter finna en vän, som förskaffat mig frihet
att i sällskap med denne officer, don Gar^ia, till och
med få aflägga besök i trakten. Jag trodde att man
midt ibland prinsens krigshär icke skulle behöfva
frukta en fången svensk.“
“Någon fruktan kommer icke i fråga,“ sade den
gamle generalen småleende, “och då vi lita på ert
löfte, så ber jag er också hålla till godo med min
gästvänskap."
En börda föll från Enemans hjerta, då han fann
att generalen antog det aldrig gifna löftet såsom
gjort; men han sattes i ny förlägenhet, då generalen
sade: “Jag kan föreställa mig min stackars dotters
förskräckelse, då hon lyftades upp i vagnen till er.
Men hon blef väl lugn, då ni försäkrade henne att
ingen fara var å förde?"
Eneman blef alltmera förlägen öfver dessa
oförklarliga gåtor, då generalen hastigt vände sig till don
Gai^ia. “Känner ni herr Enemans äfventyr med min
dotter?" frågade han.
“Nej," svarade denne, med en lika förvånad aom
nyfiken blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
