Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liane Warmiiz sjelf^ som begifvit sig hit i
sommaraftonen.
“Vi gömma oss,“ hviskade Eneman, “och vänta
till den gamla skönheten slutat sin musik. Då smyga
yi oss ut genom paviljongen. “
“Men om man saknar oss?“ inföll don Gargia.
“Om damen, när hon går bort, läser igen paviljongen
för oss? Jag tror vi våga ett djerfvare försök. En
gammal hofdams hjerta kan väl icke vara alldeles
otillgängligt. Vill ni hålla vakt här utanför, att ingen
kommer och öfverraskar oss, så vågar jag försöket
med fröken."
Don Gargia smög sig sakta till paviljongsdörren,
lutade sig mot dörrposten, och just som fröken slog
an några ackorder uppgaf han en djup suck.
Med ett utrop af förskräckelse sprang hon upp
ifrån klaveret och vände sig till dörren. Då föll don
Gargia på ett knä och utsträckte sina armar bedjande
emot henne. Han upprepade sin djupa suck ännu
några gånger.
Eröken sansade sig emellertid, tog en graciös
attityd, och höll solfjädern för sitt ansigte. Hon
tänkte icke på att skymningen i alla fall hindrade
don Gargia att se det uttryck af förtjusande
blygsamhet, som hon försökte att antaga. “Hvad för er så
sent hit i trädgården ?“
“Ack,“ utropade spanioren ömt, i det han reste
sig, “d$n sköna musik, som er älskvärda hand
framtrollar, skulle den icke locka ned sjelfva englame
från himmelen att lyssna på er! Förlåt en olycklig
främlings djerfhet att icke vara blind. Då jag hörde
er, ville jag också se er. Derföre, sköna, nådiga
frö-kan, vågade jag beträda det rum, som genom er
närvaro blir ett skönhetens och behagens tempel !“
“Ah, ni är artig, ni smickrar, don Gargia!“ sade
fröken. “Men är icke denna sommarnatt förtjusande?
Har ni någon dylik i ert fädernesland ?“
“Ädla donna/* svarade don Gargia, “det är ni,
som utgör ställets behag. Huru rikt voro icke mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
