Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fadernesland, om det egde en blomma, sådan som ni!“
Han fattade med lätt behag frökens fina hand och
tryckte sakta de spensliga fingrarne.
Hon slog honom med solfjädern ett lätt slag på
armen. “Ack, ni spaniorer,“ sade hon, “nog kunnen
I tala. Men edra handlingar motsvara ioke edra ord.
Bon Gar^ia, vill ni icke erkänna, att det var ni,
som hotade att döda mig, då ni ryckte mig ur er
vagn. Vill ni erkänna det, så förlåter jag er.“
“Ni är lika ädelmodig, som ni är skön!“ inföll
spanioren. “Ja, jag vill bekänna det för er. Jag
behöfver er förlåtelse, och jag måtte varit vansinnig,
då jag yttrade någon hotelse till en så älskvärd
varelse som ni. Men, förtjusande donna, jag hade ju
då ännu ieke sett er, sett er utveckla alla dessa
behag, som i dag alldeles hänfört mitt hjerta. Förlåt
mig det, sköna donna. “ {lan bepäktigade sig i
detsamma hennes begge händer och tryckte dem qmot
sitt bröst.
“Don Gar<;ia,“ läspade hon blygt, utan att draga
sina händer tillbaka.
“Sköna donna,“ hviskade han och slingrade sin
arm kring hennes lif samt tryckte henne intill sig
medan hans ögon spejande flögo omkring fönstret,
som ledde utåt fältet. Det var försedt med jerbgaller,
en upptäckt som föga fagnade honom.
I detsamma hördes bort i trädgården en hostning.
“Det är generalen, min fer!“ hviskado fröken
förskräckt. uMin gud, om han finner et här hos mig?“
‘Tinnes här ingen utväg ?“ frågade don Garcjia
häftigt. “Finnes ingen port härifrån utåt fältet ?“
“Ack, jo,“ svarade fröken, i (let hon visade en
nyckel, som låg på klaveret. “Här är en liten dörr
som leder ut till parken. Stanna utanför den. Då
min far gått, så kom tillbaka. I fall jag också fö^er
honom ett stycke upp till slottet, är jag snart här
igen.“ Hon öppnade aörren.
Gar9ia skyndade till den andra dörren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
