- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
297

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögon; men han bäfvade för det tårglänsande ljuset i
de blå. Den förklaring, som han ämnat göra Maria,
för blef ofulländad. Han hade sagt henne s& godt som
intet, och dock återstod honom intet att säga, tyckte
han. Hon hade icke svarat honom ett ord,, och dock
hade hon sagt honom allt. Han kände sig lycklig
och dock icke tillfredsställd. En mängd motsägelser
i hans inre verld, en mängd stridiga känslor och
dunkla tankar hade han velat förklara och lugna.
Men de förblefvo oförklarade, de lefde oroliga, och dock
tyckte han nu, att han icke* ville hafva dem
förändrade. Både han och Maria kände sina själar sväfvande i
mystiska djup, men de kände att de sväfvade tillsammans.

Efter en stund inträdde donna Dolores. Hon
betraktade med en blick af djup förvåning de båda
älskande, och sade: “Don Juan, förlåt mig; men
prinsens adjutant, öfverste Yilatte, har frågat efter er.“

Acoeta steg upp. Han tryckte sakta Marias hand.
Hastigt kysste han den och ilade ut, förbi Dolores.

Maria förblef orörlig. Men knappt hade han
försvunnit, förrän de qväfda känslornas storm bröt
lös inom henne och hon utbrast i en vild gråt.

Dolores skyndade fram, tog henne i sina armar
och sökte hämma den våldsamma gråten. “Min gud,“
ropade hon, “madonna och alla helgon! hvad betyder
detta? Hvarför är ni icke lycklig, donna? Hvarför
skrattar ni icke? Ni är ju älskad, och ni älskar sjelf,
det har jag sett. Men älskar ni med tårar? Och
kan ni förmå sjelfva don ’Juan att gråta när han
älskar? I sanning, er kärlek är stark, det ser jag.
Den är så stark, att den kunde vara värdig en
spanska Men att älska på sådant sätt, o guds moder,
hur är det möjligt! Men lugna er, älskade donna.
Jag ser nog att ni icke gråter af sorg. Sök att
förklara för mig huru ni älskar. Yid den heliga Isabella,
jag ville väl en gång också älska en nordisk man,
för att förstå hurudan kärlek man brukar hos er.“

Don goda Dolores anade icke, att hennes
välmenande, för hennes bildning och vanor naturliga
förundran och nyfikenhet, sårade Marias grannlaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free