Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart Adolf sett de belgiska husarerna, visste
han hvem som skulle följa. Han visste, och en vild
storm flög igenom hans hjerta vid den tanken, att nu
den fältherre, som i sitt hufvud gömde planerna till
Sveriges fall, till det älskade fäderneslandets
undergång, skulle sväfva så nära förbi hans öga, förbi hans
laddade gevär.
Alltifrån den första stund, då Adolf i
Christians-feldt sett prinsen af Ponto-Corvo, hade i hans själ
mörka tankar uppkommit. Han hade tänkt sig sjelf
såsom den enda fullmyndiga svensk, hvilken här
befann sig och blifvit af försynen här ställd för något
stort ändamål. Tanken att uträtta något för sitt
fädernesland lemnade honom ingen ro, och i sjelfva
skriften trodde han sig finna uppmaningar till det
slags hjeltemod, som för fäderneslandet uppoffrar allt.
Bilden af Judith, som så förrädiskt mördade
Holo-fernes och flera andra drag ur Israels äldre historia
hade mest sysselsatt hans tankar. Det stod för hans
sinne en föreställning orubblig, den, att han här borde
kunna befria fäderneslandet från dess fruktansvärdaste
fiende. Han hade sökt att bekämpa denna
föreställning. Men det tycktes som äfven hans kärlek
sam-mansvurit e5g med hans begär att uppoffra sig för
sitt folk. Känslorna af hans hat till prinsen
uppfriskades af donna Dolores, då han vid hennes eldiga
hjerta öfverlemnade sig åt det hänförande ruset af
hennes sydländska smekningar. Han hade tillegnat
sig hennes hämnd, och nu, då han så nyss
förnummit den fasansfulla underrättelsen om hennes död i
slottsbranden, förekom det honom, som vinkade
hennes hämdlystna skugga ur rökmassan och uppman äde
honom till en djerf bedrift.
Men mot dessa vilda känslor kämpade dock en
ädlare makt. Der stridde bland demonerna i hans
bröst en ljusets engel. Alla hans känslor hade väl
iklädt sig mörkrets skepnader, men den högre tanken
kunde aldrig qväfvas, om än lidelsernas skugga
stundom fördunklade den, att en nedrig gerning icke kunde
bära en ädel frukt, att ett lönnmord var lika för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
