Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid tycktes det som om ett oblidt Öde ville
korsa Augustins beräkningar: han hade knappt dragit
sig tillbaka till sitt qvarter, för att gå till sängs» innan
en ordonnans inträdde på gården» gjorde
ställningssteg för löjtnanten och räckte honom ett papper. Det
var en order att tidigt följande morgon infinna sig hos
brigadchefen på Hvedholm, för att af honom emottaga
ett uppdrag. Bom naturligtvis intet annat än punktlig
lydnad gäller inom militären, måste Augustin göra sig
beredd att följande dagen afgå till Hvedholm» i stället
för Faaborg.
Efter några få timmars hvila, då morgonsolen
förgyllde stränderna kring llumsfjärden» begaf sig
Augustin på vägen till brigad-högqvarteret. Han
far-dades förbi Horne-Mölle, en liten vattenqvarn som
drifves af en å, hvilken utgör gränsen mellan Home
och Svanninge socknar. Då Augustin gick öfver bron
vid qvarnen och kastade ögat utåt Q är den, såg han»
såsom förra söndagen, en* jakt kryssa vid Böiden. Den
var troligen kommen från Als, och styrde nu upp för
att lägga till vid tullbryggan. Augustins skarpa öga
tyckte sig till och med kunna urskilja att det var
samma jakt» från hvilken den grönklädda damen lade
ut till llum.
Under det han gjorde sina anmärkningar och
slutsatser häröfver, nalkades han småningom
Hvedholm. Då han, öfver rundeln framför grindarne, just
ville träda in i alléen, som leder fram till gården,
yarseblef han en vagn» som kom på vägen från
Böiden. Han kände äfven igen vagnen. Det var
densamma, i hvilken hon, som han inbillade sig vara bland
alla mennjskor hans hjerta den närmaste, för några
dagar sedan åkte bort ,till Böiden. Naturligtvis
stannade han för att, då den skulle fara förbi honom,
gifva akt på om det verkligen var hon, som återkom
från sin resa.
Han hade icke gissat orätt. Den besynnerliga
gestalten, med sina mörka, djupt liggande ögon, insvept
i sin käppa, satt verkligen i suffletten. Äfven hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
