Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade blifvit honom varse. Hon tillkannagaf det med
en vänlig helsning, i detsamma som vagnen, utan att
hejda sin fart, ilade förbi.
Då Augustin något hunnit besinna sig efter sin
öfverraskning, föreföll det honom otroligt att den, som
han ansåg för sin mor, skulle kunna så, utan att stanna,
ila förbi sin son. Dertill kom fadrens yttrande, att
det icke kunde vara hon. Han förmådde således ej
förklara för sig de känslor - denna sällsamma qvinna
väckt hos honom.
Men han måste skynda att infinna sig hos
brigadchefen. Hos denne fick han, vid det enskilda
företrädet, befallning att genast begifva sig till
Svendborg, för att der möta en adjutant, som väntades
med ångfartyget från Köpenhamn. Augustin skulle åt
honom lemna en depesch och af honom emottaga en
annan.
Den unge löjtnanten fick på Hvedholm låna en
vagn, som genast förde honom till Faaborg, derifrån
han skulle fortsätta resan med extrapost.
Knappt ett ögonblick hann Augustin springa in
till Christensens, för att meddela dem hvad som
hindrade honom att fara ut till Blaakilde. Postiljonen
körde fram, och han satte sig upp samt ilade ut genom
förstaden, förbi både den kristna och judames
kyrkogård, på strandvägen österut.
Denna väg är i början ödslig och enformig
mellan frodiga, men Ögat tröttande åkerfält; slutligen
kommer man uppför en temligen hög sluttning, på
hvilken Aastrups kyrka är belägen. Derifrån har man
några sköna utsigter till hafvet. Den vackra
Nakke-bölleviken och sjelfva det märkvärdiga herresätet göra
ett angenämt intryck. Yägen fortgår derefter till
Vester-Aabye, Aastrups moderkyrka. Äfven från denna
kyrka öppna sig natursköna utsigter. Invid byn ligger
Piilegård, med en nätt park, och något längre bort
det prydliga Bödkilde. Emellan dessa begge egendomar
flyter en bäck, som i sin löfbeskuggade däld gömmer
Lin vads qvarn. Denna däld föreföll Augustin så idyl«-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
