Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Helsa Therese! Ehuru ni icke känner henne
ännu, måste ni väl snart, såsom syskon . .
“farväl, fröken Dagmar! Jag skall göra min
komplimang för er mor, innan jag går.“
Fru Rosenstand-Holmfeldt upprepade vid afskedet
»in inbjudning till Svendborg, och beklagade att
löjtnanten icke hade tid att dröja här ännu blott en
timma, ty då ämnade familjen afresa.
“Om det blir mig möjligt,“ inföll Augustin, “skall
jag försöka, att ännu innan afresan återkomma för
att taga afsked.“ Med dessa ord aflägsnade han sig.
Albert erhöll i förbigående en vink och följde honom.
Just som han befann sig vid porten, der han ett
ögonblick såg sig om efter ingången till herr
Chri-s t en sen 8 hus, öppnades en trädgårdsport näs tin till,
och ett ungt vackert fruutimmer visade sig i
densamma. Det var jungfru Ernestine.
Då Albert blef henne varse, smålog han. “Jag
kunde nog föreställa mig, att någon skogsjungfru
skulle locka dig härifrån. Adjö, Augustin — lycka
till!“ Utan att afbida hvad Augustin ville säga,
återvände Albert skrattande till sällskapet.
Rodnande af harm och förlägenhet närmade sig
Augustin den unga flickan, som med öppenhjertig
välvilja emottog honom. En mennikokännare, som
icke var invigd i förhållandena, skulle kunnat på ett
helt besynnerligt sätt uttyda den oro som målade
sig i Augustin8 drag då han besvarade hennes
hels-ning. Men han tryckte endast vänligt hennes hand
och ilade till herr vChristensen, som träffades ensam
på sitt kontor.
Augustin betraktade en minut den förvånade
köpmannen med forskande blickar. “Jag har en
begäran till er, herr Christensen,“ sade han. “Jag
hoppas ni inte skall neka att uppfylla den, om också ert
fosteri andssinne i böijan skulle sträfva deremot.“
“Hvad menar ni, löjtnant Augustin ?“
“Jag ber er följa mig ut i staden! Jag måste
uppsöka en person, som ni känner, men icke jag. Ni
skall lofva mig att ej förråda honom, ty han är —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
