Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ooh omtanke hade gynnat mig. Jag kunde med
tillfredsställelse räkna de breda summorna af
behållningar i min hufvudbok. Men hvartill gagnade mig allt
mitt, mina ofantliga skatter, då mitt fädernesland
suckade under barbarers ok? “Må det springa
alltsammans, blott en stråle af frihetens morgon uppgår
för mitt ädla folk! Jag vill ordna allt här så som
mitt hjerta och min heder bjuda det. Och sedan —
farväl sköna, vällustrika Hindostan!“
“Wilson,“ sade jag till min kassör, “tillsäg
kapten Nordeborg att han ställer kajutan i ordning åt
mig! Jag reser sjelf med till Stockholfn. Kom sedan
in till mig i kabinettet om ett par timmar!“
Jag gick in i min doftande trädgård. I skuggan
af det gigantiska pagodträdet suto der de mina; de
voro mina, och dock voro de för mig främlingar. Mitt
hjerta drog mig till dem, men en kall vindpust öfver
min själs innersta kastade mig tillbaka. Ack, jag
hade vunnit kärlek, men icke lugn, ty det hjertas
språk, som mitt hjerta lyssnade efter, klingade för
mig så främmande. De ljud, hvilka här talade ömhet
till mig, dem hade min moder icke lärt mig.
Dock — jag gjorde en orätt: hon talar min
moders språk, hon är också mitt väsens skönaste blomma!
Jag har lärt henne att tyda sitt hjertas känslor med
mina ord: och vore icke mitt herrliga stora fädernesland
tillgängligt, skulle jag af henne utbedja mig
tröst och vid hennes toner drömma mig dit. “Mitt älskade
barn, min Hindiah, min hindostanska svenska, du
skall följa mig!“
Hindiah satt i pagodträdets skugga vid sin moders
fötter. Hon sjöng till lutan en sång af den vemodsfulle
Stagnelius. Vid de suckande tonerna uppflammade
än högre hemsjukans brand i min själ. Jag
tyckte att de kommo ur djupet af mitt eget bröst, de
evigt sköna orden:
»Vi lemne med oro
De skandiska skär:
Vi trifdes, vi voro
Så lyckliga der ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
