Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var en flyttfogel, en landsflyktig — det kände
jag djupt. Jag kände att fäderneslandet eger en
högre kraft öfver ett manligt hjerta än någon qvinna
kan erhålla, huru kära de än voro mig, hon, min
dotter, oeh hon, min maka. Jag kände att jag skulle
evigt älska och sakna dem, men med en helt annan
kärlek än den till min fädernejord. Och dock — var
jag icke skyldig mitt lif äfven åt dem, förnämligast
åt henne, min olivbruna Hindiah, som i sitt
orientaliskt glödande bröst likväl cgde dessa himmelska
toner af nordisk ömhet? Ack, af mig, af nordens son,
hade hon ärft denna för andra söderns döttrar
främmande förmåga af vemod, af längtan, af försakelsens
kraft midt under lidelsernas stormar. Skalle då hon
förbJomstra här, oförstådd, utan egen lycka, utan högre
tillfredställelse för sjelfva sin själs innersta tycke ? ...
“Här kan hon icke lefva — derpå häntyder det
underbara draget af nordisk sorg öfver den mörka
pannan, det bebådar den svärmiska blicken i det
nattsvarta ögat. Men skall hon lefva deruppe i kölden?
Skall den mörkbruna sydländskan med sina lågande
känslor, sin djupa eld, flnna ett motsvarande hjerta
i norden, ett hjerta, som icke förtäres af hennes, icke
misskänner henne? Och skall jag föra henne ut bland
faror och nöd, bland uppror och krig, ut bland de
fasor, hvilkas förhäijande eld jag sjelf just ville ila
att tända? Dock — hon har mod! Hon skall med
kärlek följa sin fader. Här skulle jag förgås, och hou
också. Här kännes det mig alltmera qvaft, alltmera
dödande."
Då hörde jag åter de sköna orden:
»H*ad båtar att qvida?
Vi lemne en graf.
Att fly i det vida.
Gud viugar oss gaf . . .
Så varen oss helsade, brusande haf!«
Dessa ord klingade som en engels röst, ett
himmelens bud. Jag trädde fram. Hindiah sprang, lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
