Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att örnen, såsom jag även hört uppgivas, ibland likt
en vitfågel självmant skulle lägga sig att vila på
vattnet anser jag ännu otroligare. Likaså ha de gamla
berättelserna om havsörnar, som av pundgäddor, rockor,
hälleflundror eller sälar dragits ned i djupet, och
om örnskelett, som hittats fastsittande med klorna
i ryggen på jättefiskar, alltid förefallit mig en
smula apokryfiska.
Det kan måhända förefalla kätterskt och förmätet
att tvivla på en uppgift, som tagits för god av de
främsta auktoriteter på ornitologiens område. Men jag
vill till min ursäkt framhålla, att, såvitt jag vet,
ingen av auktoriteterna själv bevittnat en dylik
händelse. – »Det lär ha hänt ... en fiskare där och
där berättar ...» eller någonting i den stilen,
heter det alltid.
Att rovfåglar, när de gripa ett byte, ibland slå sina
klor så hårt och krampaktigt i detsamma, att de ha
svårt att lösgöra dem, är ett känt förhållande. Men
att en så skicklig och försiktig fiskare som havsörnen
skulle blamera sig till den grad, att han gåve sig på
ett byte, som han icke orkade med, och läte sig dragas
ned av detta, kan den, som haft tillfälle iakttaga
honom under hans dagliga liv svårligen föreställa
sig. Har en dylik händelse verkligen inträffat, så
måste det ha varit fråga om en ung, oerfaren örn och
icke om en gammal vitstjärtad veteran. Eller ock får
man antaga, att fågeln för tillfället varit utom sig
av hunger.
»Där åtelen är, där församlas örnarna», står det
skrivet. Och det kan nu icke förnekas, att havsörnen,
trots sitt stolta, konungsliga skick, har icke så
litet av gam hos sig. – Om nu gam här är det rätta
ordet. Havsörnen står nämligen både till kroppsbyggnad
och levnadssätt vida närmare gladan än gamen. En känd
engelsk ornitolog har också dragit konsekvenserna
härav och helt resolut hänfört honom till gladorna.
Vi ha redan sett huru örnen om vintern ute på drivisen
icke försmår det fiskavskräde, sälarna lämna efter
sig. Detta skulle möjligen kunna tydas såsom blott
och bart ett utslag av den tröghet och den smak
för bekvämlighet och parasitliv, som nog i grund och
botten finnes nedlagd hos de flesta levande varelser. – Men
så är det knappast. Havsörnen är tydligen en liebhaber på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
