Att örnen, såsom jag även hört uppgivas, ibland likt en vitfågel självmant skulle lägga sig att vila på vattnet anser jag ännu otroligare. Likaså ha de gamla berättelserna om havsörnar, som av pundgäddor, rockor, hälleflundror eller sälar dragits ned i djupet, och om örnskelett, som hittats fastsittande med klorna i ryggen på jättefiskar, alltid förefallit mig en smula apokryfiska. Det kan måhända förefalla kätterskt och förmätet att tvivla på en uppgift, som tagits för god av de främsta auktoriteter på ornitologiens område. Men jag vill till min ursäkt framhålla, att, såvitt jag vet, ingen av auktoriteterna själv bevittnat en dylik händelse. -- »Det lär ha hänt ... en fiskare där och där berättar ...» eller någonting i den stilen, heter det alltid. Att rovfåglar, när de gripa ett byte, ibland slå sina klor så hårt och krampaktigt i detsamma, att de ha svårt att lösgöra dem, är ett känt förhållande. Men att en så skicklig och försiktig fiskare som havsörnen skulle blamera sig till den grad, att han gåve sig på ett byte, som han icke orkade med, och läte sig dragas ned av detta, kan den, som haft tillfälle iakttaga honom under hans dagliga liv svårligen föreställa sig. Har en dylik händelse verkligen inträffat, så måste det ha varit fråga om en ung, oerfaren örn och icke om en gammal vitstjärtad veteran. Eller ock får man antaga, att fågeln för tillfället varit utom sig av hunger. »Där åtelen är, där församlas örnarna», står det skrivet. Och det kan nu icke förnekas, att havsörnen, trots sitt stolta, konungsliga skick, har icke så litet av gam hos sig. -- Om nu gam här är det rätta ordet. Havsörnen står nämligen både till kroppsbyggnad och levnadssätt vida närmare gladan än gamen. En känd engelsk ornitolog har också dragit konsekvenserna härav och helt resolut hänfört honom till gladorna. Vi ha redan sett huru örnen om vintern ute på drivisen icke försmår det fiskavskräde, sälarna lämna efter sig. Detta skulle möjligen kunna tydas såsom blott och bart ett utslag av den tröghet och den smak för bekvämlighet och parasitliv, som nog i grund och botten finnes nedlagd hos de flesta levande varelser. -- Men så är det knappast. Havsörnen är tydligen en liebhaber på