ruttnande animaliska ämnen. Man kommer helt osökt att tänka på norrlänningen och surströmmingen, då man ser med vilken iver havsörnen kastar sig över den döda, mer eller mindre skämda fisk, som vräkts i land av storm och vågor eller som fiskaren lämnat kvar vid vittjandet av sina nät och ryssjor. Alla döda kroppar och allt avskräde ur djurriket, som eljes skulle få ligga kvar och sprida stank och förruttnelse kring stränderna, tar örnen genast hand om. Slaktavfallet, som från bryggan kastats i sjön, upptäcker han, innan det drivit särdeles långt, och den skjutna sälen, som sjunkit på djupt vatten, hinner knappast bli gasfylld och åter komma upp till ytan, förrän örnen är där och kalasar på kadavret. En av mina vänner såg en gång en havsörn i timtal sväva över en bergig och skogig ö ute i Stockholms yttre skärgård, oavvänt spejande nedåt mot en viss punkt. Då det intresserade iakttagaren att få veta vad som till den grad kunde fängsla storfågelns uppmärksamhet, gick han i land och fann ett lamm, som råkat fastna med benet i en bergsskreva och svultit ihjäl. Månne man icke i dylika händelser har att söka förklaringen till det gamla, av flera författare återgivna påståendet att havsörnen, när han blir i tillfälle därtill, skulle förgripa sig på får? Behöver jag väl här uppehålla mig vid den gamla amsagan om örnar, som bortfört små barn? Ehuru dessa historier i främsta rummet torde gälla kungsörnen, har även havsörnen ibland blivit pådiktad dylika dåd. »Ännu i dag», skriver på tal härom en framstående engelsk ornitolog, »bruka tidningar, som frossa i sensationsnyheter, bjuda på långa, omständliga berättelser om dylika barnarov, och varken de som skriva dem eller de som läsa dem förstå huru enfaldiga, grundlösa och skadliga dessa rövarhistorier äro.» -- -- -- Men låtom oss återvända till havsörnsungarna, där de ligga uppe i den stora korgvaggan, under de första veckorna med deras ofta kalla och ombytliga väderlek dag och natt värmda under sin moders väldiga vingar. Av de små gråvita ulltapparna, som kläcktes ur äggen, bliva så småningom rätt försvarliga dunbylten, även