Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ruttnande animaliska ämnen. Man kommer helt osökt att
tänka på norrlänningen och surströmmingen, då man ser
med vilken iver havsörnen kastar sig över den döda,
mer eller mindre skämda fisk, som vräkts i land av
storm och vågor eller som fiskaren lämnat kvar vid
vittjandet av sina nät och ryssjor.
Alla döda kroppar och allt avskräde ur djurriket,
som eljes skulle få ligga kvar och sprida stank och
förruttnelse kring stränderna, tar örnen genast hand
om. Slaktavfallet, som från bryggan kastats i sjön,
upptäcker han, innan det drivit särdeles långt,
och den skjutna sälen, som sjunkit på djupt vatten,
hinner knappast bli gasfylld och åter komma upp till
ytan, förrän örnen är där och kalasar på kadavret.
En av mina vänner såg en gång en havsörn i timtal
sväva över en bergig och skogig ö ute i Stockholms
yttre skärgård, oavvänt spejande nedåt mot en viss
punkt. Då det intresserade iakttagaren att få veta
vad som till den grad kunde fängsla storfågelns
uppmärksamhet, gick han i land och fann ett lamm,
som råkat fastna med benet i en bergsskreva och
svultit ihjäl.
Månne man icke i dylika händelser har att söka
förklaringen till det gamla, av flera författare
återgivna påståendet att havsörnen, när han blir i
tillfälle därtill, skulle förgripa sig på får?
Behöver jag väl här uppehålla mig vid den gamla
amsagan om örnar, som bortfört små barn? Ehuru dessa
historier i främsta rummet torde gälla kungsörnen,
har även havsörnen ibland blivit pådiktad dylika dåd.
»Ännu i dag», skriver på tal härom en framstående
engelsk ornitolog, »bruka tidningar, som frossa
i sensationsnyheter, bjuda på långa, omständliga
berättelser om dylika barnarov, och varken de
som skriva dem eller de som läsa dem förstå huru
enfaldiga, grundlösa och skadliga dessa rövarhistorier
äro.» – – –
Men låtom oss återvända till havsörnsungarna,
där de ligga uppe i den stora korgvaggan, under de
första veckorna med deras ofta kalla och ombytliga
väderlek dag och natt värmda under sin moders väldiga
vingar. Av de små gråvita ulltapparna, som kläcktes ur
äggen, bliva så småningom rätt försvarliga dunbylten, även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
