Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom en ropare – och jag ser en stor fågel med
bländande vit kropp på svarta, buktade vingar störta
sig ned mot vattnet mitt ibland en kull senkläckta,
knappast halvvuxna prackungar, som med sin moder sökt
lä inne i viken.
– Titta på truten, den trollgubben! säger min
följeslagare, skärgårdsbon. – Nu plockar han bort
skräcksruggarna för oss.
Ja, mycket riktigt, det är havstruten, skärens tyrann,
alla fågelmammors fasa.
Pr-r-r-r-ak, pr-r-r-r-ak! lockar den ängsliga prackan
och samlar sin lilla trupp till en vild språngmarsch
på vattnet. – Pr-r-r-r-ak, pr-r-r-r-ak! Årfötter
och vingstumpar arbeta våldsamt, där de i kilformig
kolonn satta iväg ut mot öppna sjön med en skummande
och glittrande kölvattensfåra efter sig.
Men en av ungarna förmår icke hålla jämna steg med
de övriga. – Kanske var det han som fick sig ett
tjuvnyp av truten vid första anfallet. – Allt nog,
han sackar av och blir efter.
Genast är truten över honom och tvingar honom att
vända inåt land ... gör honom vimmelkantig medels
våldsamma slag av vingarna, griper honom med sitt
stora, gula näbb och försöker lyfta honom ur vattnet
för att flyga bort med honom ...
Då uppenbarar sig helt oväntat ännu en jägare
på valplatsen. – Varifrån kom han väl, den
väldige? Varken jag eller min följeslagare har
blivit honom varse, förrän han redan är där. Som ett
skydrag sveper han fram över vattnet, kastar fram sina
väldiga gripklor och fångar den stackars skrakungen,
som havstruten i förskräckelsen släppt ur näbben.
– Gia-gia! Ii-hi, hi, hi! ljuder ett gällt och
jublande jaktrop. Några väldiga vingslag, och storfågeln
har med sitt byte försvunnit bakom tallskogen på holmen.
Gammel-Ante! – Den gången gjorde truten upp räkningen
utan värden. Skrikande och okvädande flaxar den
stora rovmåsen därifrån, lämnande valplatsen åt sin
fruktade medtävlare.
Men innan vi riktigt hunnit hämta oss från den oväntade
uppenbarelsen, kommer örnen – eller är det kanske hans make
eller maka – åter svävande, listar sig i skydd av en udde inpå de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
