handvändning får jag in patronerna i bössan, spänner hanen till den trångborrade vänstra pipan och står skjutfärdig. Ungörn fortsätter sin spiralflykt och kommer svävande mitt över tallarna, under vilka jag sökt betäckning. Hans fjäderskrud glänser som guld i solen ... Högt uppe i skyn seglar han fram, så Den fallne ungörn. högt, att man just icke har stora utsikter till en träff. Men lusten att döda har i detta ögonblick gripit mig så helt, att jag låter alla betänkligheter fara. Och då örnen i detsamma gör en obetydlig sväng åt sidan, kornar jag framför kroknäbben och rör vid trycket ... I samma ögonblick skottet knallar, ser jag ungörn göra en volt i luften. Den sträckta halsen, hela den guldglänsande kroppen faller ihop till ett enda fjäderbylte. De väldiga vingarna virvla maktlösa ... Örnen störtar lodrätt ned genom luften och slår med en dov duns i berget ett stycke framför mig. Ett rent slumpskott, ett okynnesskott var det och ingenting annat. Men ändå är jag färdig att taga åt mig det beröm, som ägnas