Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lövängsskären, är det fara värt att vi icke hinna med
att lära känna de innanför belägna storholmarna,
Gammel-Ante sjökonungens egentliga hemvist. – Mängden
av mindre skär och holmar, som på alla sidor flocka
sig kring de större och av vilka en del förtjäna
benämningen ett Gudungskär eller ett Ådskär i
miniatyr, få tills vidare helt och hållet lämnas ur
räkningen.
Längst i norr ha vi då Ängsö och Storö, skilda åt av
Långsundet, och söder och sydost om de nyssnämnda
Porsö och de båda Siköarna. Tillsammans bilda de
ett landområde, som till arealen kan mäta sig med,
om icke rent av överträffar hela det stora hemlandet.
Jag har i det föregående sagt, att havsörnen är en
vidfaren storfågel, som fordrar vidsträckta jaktmarker
och fiskevatten och icke gärna tål någon samkonung
inom sitt fylkesrike. Här möta vi emellertid det
egendomliga förhållandet att, så långt man kan minnas
tillbaka, två örnpar byggt på hemholmarna, knappast
mer än en fjärdingsväg ifrån varandra.
Men så kan man icke heller tänka sig ett härligare
tillhåll för en vildfågel och storfågel än dessa
holmar!
Jungfruliga och nästan obrukade, ligga de där sådana
de legat i århundraden. Varken människoboningar eller
fasta sjövisten finnas eller ha funnits där. Bara
några små halft förfallna bodar eller lador här och
där vid vikarna och några vitt spridda havreland i
kanterna av de större ängsdrogarna.
Skogen har så gott som helt och hållet lämnats åt sig
själv, av den enkla orsaken att ägarne icke funnit
avsättning för den eller icke haft tillräckliga
resurser för att fälla den och frakta bort den.
Litet vildslåtter och bete för några kor och ungnöt
därtill inskränka sig i allmänhet den nytta man kunnat
göra sig av storholmarna.
Därav kommer det sig att stillhet och enslighet
fortfarande äro vardagsgäster ute på holmarna, och
ensligheten är just det som storfåglarna älska och
eftertrå mera än någonting annat. Där i skogstystnaden
kunna de riktigt vila ut från sina vikingafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>