Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
örnen. Endast de skränande måsarna och trutarna
samt de plebejiska kråkorna, som hysa ett dolskt och
instinktivt hat till allt vad aristokrati heter, oroa
ibland örnen med sin närgångenhet och sina högljudda
smädelser. Men in i skogen våga de sällan följa honom,
och söker han höjden, bliva de snart efter. Ty att
tävla med honom i flygkonst det är som att tävla med
själva vinden!
Men sjökonungen har även andra och förnämligare
grannar än menlösa sångfåglar, fredliga simfåglar
och skogshöns och bråkiga och oförskämda kråkor.
Ett dystert ljudande »ho-o», åter och åter upprepat
under vårkvällarnas skymningsstunder, erinrar honom
om att han, när allt kommer omkring, icke är ensam
herre på holmarna. Det är berguvshanen som ger
luft åt sina vårkänslor, medan hans hona ligger och
ruvar sina runda vita ägg i skydd av ett av de stora
flyttblocken vid bergbranten söder på Storö.
Örnen känner dem och vet vad de gå för, de stora
enstöriga fåglarna med eldögonen och fjäderöronen. Han
har sett dem idka klappjakt på hare i skymningen och
ställa till blodbad på kråkorna i deras nattvisten på
Furuholmen. Ja, han har t. o. m. sett dem tjuvfiska på
hans eget vatten och slå efter hans egna skrakar och
änder. Men han söker aldrig strid med dem. Storfåglarna
gå ur vägen för varandra och respektera varandra
ömsesidigt. Dessutom tillhöra de ju på sätt och viss
två skilda världar. Örnen älskar solen och dagen,
de fria vidderna över fjärdarnas böljande slätter
och den blå etern ovan molnen. Uven är skymningens
och skogsdjupens fågel, som känner sig bländad av
solljuset och drömmer bort dagen i en undangömd
vrå bland de vildaste bergklyftorna och de tätaste
gransnåren.
Och så ha vi hela raden av mindre rovriddare och
fribytare, som bygga och jaga på storholmarna. Den
starka och vilda duvhöken och den knappast mindre
djärva och rovlystna sparvhöken. Pilgrimsfalken,
mästaren bland alla befjädrade flygkonstnärer, som har
sitt bo i en av de höga bergbranterna på Storö. Som
en avskjuten pil viner han genom luften och griper sitt byte
i flykten med sådan kläm, att det på långt håll höres som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
