Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pisksmäll, då han slår klorna i dess kropp. Vidare ha
vi pilgrimsfalkens lilla stamförvant och avbild,
lärkfalken, som fångar småfåglar och sländor med
samma precision och elegans som den förstnämnda tager
duvor, änder och måsar; den rödglänsande tornfalken,
som står stilla i luften på fladdrande vingar,
spejande efter vattensorkar och skogsmöss; ormvråken,
knapen inom rovfågelaristokratien, som ibland söker
agera örn, där han kvidande kretsar mot höjden, och
slutligen den ljusskygga kattugglan, som stundom i
brist på passande boträd brukar annektera någon av de
gamla skrakholkarna i tallarna utmed stränderna.
Med ingen av dessa har örnen något otalt. Men någon gång
uppenbarar sig ännu en rovfågel där. Större än både
hök och vråk och med en flykt, som påminner om själva
havsörnens, har han mycket att beställa inne i vikarna
och sunden. Det är fiskgjusen, som har sitt stamhåll
vid de stora insjöarna och de inre skärgårdsfjärdarna,
men som ibland, då andan faller på, brukar giva en
och annan gästroll så pass långt ute mot havet som
vid insjöarna på hemlandet och på hemholmarna.
När örnen från sin utkiksplats får sikte på honom, blir han
intresserad, sträcker på halsen och skakar vingarna. – Gjusen
är, som var man vet, en väldig fiskare. Men här ute har
han ingen fiskerätt, vilket föranleder havsörnen att såsom
rätter innehavare av fiskevattnet trotsa sig till
andel i den fångst gjusen möjligen kan göra.
__ __ __ __ __
På Ängsö, mitt emellan de djupt inskjutande och
vidlyftigt förgrenade Norr- och Östervikarna ligger
en ansenlig myr eller snarare ett kärr, Långkärret
kallat. På norra sidan av det med höga starrtuvor, martallar
och albuskar bevuxna kärret, från vilket de vackraste
lövängsdälder strålformigt löpa ut i olika riktningar,
just där den växtliga skogsmarken åter tager vid,
står en samling resliga furor och granar, riktiga
timmerträd. I en av furorna ha Ängsö-örnarna under
de senaste tjugu åren haft sin stamborg. Tvärt emot
de arkitektoniska regler, som vanligen tillämpas av örnarna,
har nästet icke lagts i själva toppen av trädet utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
