fiskafänge. Tordmularna, som hade sin klippborg på den i gigantiska klintar och block sönderklyftade Pelle-kobben, skuro luften med så hastiga vingslag, att det såg ut som hade de haft tio i stället för ett par vingar. »Tyllen», rödbenan, ropade sitt anklagande »tjuv, tjuv!» med så tydligt uttal, att man rent av kände sig generad, man måtte nu ha hur gott samvete som helst. En grissla hade lagt sina två stora, brunfläckiga ägg i stenfoten till fiskeboden, och »albrok» (strandskata) och »tvetrick» (roskarl) gingo visslande omkring de gamla och läto sig matas av dem, där de sutto och rensade ejderdun i solskenet uppe på bergknuven. Ibland hände det även, att själve »Gammel-Ante» kom på besök och hämtade sig ett par fågelruggar från den stora barnkammaren i den grunda fladan eller ljustrade en gädda eller en »idplugg» i någon av rörvassvikarna söder på Storskäret. Gubben svor en vers över honom, liksom han brukade svära över truten. Men då han en gång gick efter lodbössan för att försöka smyga sig inom skotthåll för örnen, där han satt på ett grund och lät sig en ejderunge väl smaka, bad gumman honom för all del låta bli. - De äro ju skapade varelser allesammans sade hon. -- Guds fåglar. Och när Han så förordnat, att den ena fågeln skall leva av den andra, så måste det också vara på det viset, och det är bara människornas kortsynthet och avundsjuka som komma dem att förgruva sig över någonting sådant som att djuren äta upp varandra. -- Som om inte t. o. m. kristna människor skulle göra detsamma, om också inte rent lekamligen taget! Förresten kunde örnen knappast vara någon annan än deras egen »Gammel-Ante» från Porsö? -- -- -- Hon skulle väl aldrig glömma hur glad hon blivit, då örnarna första gången byggt sitt väldiga bo i den stora eken på Västerudden, hennes ek, som hon fått till skänks av sin far, den gången hon läst sig fram, och som hon var lika rädd om som sin ögonsten. Sedan hade hon varje försommar i konvaljetiden stått under eken och sett örnparet mata sina ungar utan att låta störa sig av hennes närvaro. Det