- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
90

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds fåglar och Guds blommor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bockade, alltunder det hon lät höra sitt silverklara vårläte: »Kyri-li, kyri-li, kyri-li... !» När rodderskan lämnat södra uddarna av Ängsö på vänster hand och kom fram till det ställe, där Långsundet öppnar sig mot Brantöfjärden och man har fri utsikt till Gudungskär och Gråhararna och andra skär och kobbar ännu längre ut till havs, fick hon höra ett väldigt kacklande och plaskande: »Gack-gack-kock-kock-kock!» lät det, så att det gav eko i hällarna. Det var en flock ådor med nykläckta »ruggar» som lågo i solglittret ute i gattet, omsvärmade av en väldig skara »skröjor», ejderhonor, som ännu äro för unga att lägga ägg eller fått sina reden ödelagda av tvåbenta eller bevingade äggplundrare. Dessa ungmör eller barnlösa viv, eller vad man skall kalla dem, hysa ingen högre åstundan än att få tjänstgöra som barnfröknar åt sina bättre lottade medsystrar. Men om någon av ådfruarna bara för ett ögonblick vänder ryggen till, vips är en skröja framme, tränger sig emellan modern och ungarna, som hon håvar åt sig med vingen, och försöker simma bort med dem. Ibland lyckas kanske barnarovet, och den stackars åden, som så hastigt och lustigt berövats hela sin barnskara, har ingenting annat att göra än giva sig ut och söka reda på småttingarna eller, om det icke skulle lyckas, stjäla åt sig en annans kull. Att sådana uppträden icke kunna avlöpa utan slagsmål och tumult med ty åtföljande vingplask och högljutt kacklande är lätt att förstå. Men Go-hjärtans-mor gav sig den gången icke tid att titta på ådfåglarna. Hon fortsatte sin rodd in i Sikösundet mellan Storö och Inner-Sikö. Där fick hon syn på örnarna, som svävade kring i mäktiga spiraler högt uppe i det blå. -- Vad stod på, efter som de skreko och klickade så förskräckligt? Tänk, om några kältringar till pojkar gått i land för att plundra deras bo! -- Hon blev icke lugn, förrän hon rott omkring udden och övertygat sig om att det icke låg någon båt vid stranden. Hunnen ännu ett stycke in i sundet, varsnade hon rakt för ut i syd-syd-ost den fjärrblå konturen av Blåskärs mäktiga fyrbåk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free