Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds fåglar och Guds blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken göken brukade sitta. Och när så den vackra
fågeln med den långa stjärten och det hökfärgade
bröstet kommit farande på spetsiga vingar, slagit
till i toppen och börjat ropa sitt »kou-kou», tydligt
och eftertryckligt som uttalat med människoröst,
hade hon andäktigt och troskyldigt, med återhållen
andedräkt önskat sig tre goda ting.
Hennes önskningar hade alltid varit desamma: Hälsa, tålamod
och ett långt liv. – Icke för det att hon hade så värst höga tankar
om människolivet i och för sig, så som det vanligen
gestajtar sig. Men gammal ville hon i alla fall bli,
om icke för annat så för att så länge som möjligt
få skåda och njuta av allt skönt och härligt ute i
naturen.
Dit bort till granen ville hon gå även i dag. Det
ljudliga ku-kuandet från det hållet tydde på att
göken fortfarande hade sin älsklingsplats där.
Över en leende äng, där senkomna gullvivor och majvivor
ännu lyste bland gräset under de spridda ekarna,
tog hon vägen in i en tät och sank skogsdrog. Där inne
under granars, alars och aspars skugga, mellan täta
snår av viden, hassel, brakved, tibast och try rådde
en fuktig, drivhusartad värme, som kommit konvaljerna
att växa högre och storblommigare än på andra ställen
på ön. – Där var det som hon skådade undret,
som kom hennes hjärta att slå i hastigare takt och grep henne
så, att hon sjönk ned på tuvan med knäppta händer
och vitt uppspärrade ögon:
Några steg framför henne, bland konvaljer, ormbär,
gökärt och blåbärsris, reste sig några höga,
praktfulla örter, olika alla blommor hon dittills sett
i skogen. De breda, djupt ådrade, bjärtgröna bladen
och de stora lysande blommorna, som nedtill bildade
en svavelgul läpp, till formen påminnande om en rund
mössa eller, om man så vill, en primitiv sko eller
socka, och upptill några smala, rödbruna kalkblad,
gjorde ett så sällsamt och främmande intryck, varjämte
de på ett alldeles särskilt sätt tilltalade hennes lantliga
smak för granna färger. Hon sökte i sitt minne men kunde icke
finna något annat att likna dem vid än såsom hon föreställde sig
liljorna i Saron. – En mera växtkunnig och beläst person skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
