Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds fåglar och Guds blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske snarare ha jämfört dem med de praktfulla
orchidéer, som på en natt trollas fram i tropikernas
dunstmättade regnskogar.
Där satt Go-hjärtans-mor på sin tuva och bara såg och såg på
de sällsamma blommorna. – – – Tre, fyra, ... sex blommor
räknade hon.
Hennes huvudduk hade glidit ned på halsen, och svetten
rann i pärlor utför de blossande kinderna, där myggen
fick grassera, utan att hon gjorde min av att vifta
bort den.
Hon såg och njöt och undrade i sitt stilla sinne om
icke synen, ty en sådan måste det väl ändå vara,
snart skulle försvinna. Men då »undret» alltjämt
dröjde kvar, kröp hon fram till det, kände försiktigt
på bladen och stänglarna och luktade på de lysande,
gula toffelblommorna. De doftade svagt av nejlika,
tyckte hon.
Sedan började hon lika försiktigt peta med fingret
invid stjälken av en bland blommorna för att utröna
om de verkligen hade rot eller, när allt kom omkring,
bara voro konstgjorda och nerstuckna i marken av
någon spektakelmakare. – Jo, blomman hade verkligen
en knölig rot, ungefär som en Adam och Eva, och
ju mer hon petade på den, desto skarpare kändes
nejlikedoften.
Som förhäxad blev hon sittande framför blommorna,
utan att märka hur minuter och timmar skredo,
hur solen kysste trädtopparna till god natt, hur
taltrasten började sin aftonkonsert, hur morkullan
med sitt djupa knorrande började draga längs kärret
och nattskärran, skogens flitiga spinnerska, satte
fart på sin spinnrock borta på de torra hällmarkerna
nordost på ön.
Först när rödhaken, hennes »klockarefar», plötsligt
stämde upp sin enkla visa, spratt hon till – Herre
Gud! Hon hade ju alldeles glömt bort korna på
Svedjeudden!
I ett nu stod hon åter på fötter, satte huvudduken
till rätta, kastade ännu en lång blick på de underbara
blommorna, där de lyste som tända vätteljus genom
sommarkvällens lätta skymning, och började springa
neråt båtläget.
Halvannan timme senare kom hon ivrig och upphettad
instörtande i köket därhemma. Mannen satt på
fållbänken och täljde gjordar till ryssjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
