Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds fåglar och Guds blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet. Folket i byn, ja, förresten på hela land,
började undra varför »norregårdarna» jämt och ständigt
hade så mycket att uträtta på Porsö. De hade ju varken
skotar eller nät och hade icke så mycket som litet
torrved, en börda gräs åt korna eller en knippa löv åt
fåren med sig i båten, när de kommo hem. – Måntro, de
tänkte odla och så havre på Ekängen? Eller kanske de
hade hittat någonting rart, något värdefullt vrakgods
eller något som grävts ned i jorden den gången för
länge sedan, då ryssen härjade och brände på land
och som de nu icke ville låta de andra få reda på?
Så undrades och pratades det hit och dit, där man
inne i stugorna samlades kring den kära kaffetåren. – Ända
till dess en av de mera företagsamma bland
skvallersystrarna tog sig för att i hemlighet följa
efter paret från Norrgården, när de foro ut till
Porsö.
Hon slog sig på knäna och gapskrattade, då hon kom
tillbaka för att avlägga rapport: – Om de i sitt
liv kunde begripa vad »norregårdarna» hade för sig
där borta! – Jo, det var också en dyrbar jordgömma
de hittat på! Hade hon icke med egna ögon sett det,
där hon låg gömd bakom en buske, skulle hon icke ha
trott det. – Men där sutto de tokarna hopkrupna och
höllo varandra i händerna under en stor gran i skogen
söder om Ekängen mitt uppe i värsta myggeländet och
bara fånstirrade på några stora, gula blommor, som
växte i kärrkanten!
- Var det klokt det av gamla, gifta människor att
bära sig åt på det viset? – Fast nog för att det
var granna blommor som växte där inne i kärret – och
hon tog fram en halvvissen planta, som de andra
i hastigheten togo för ett vanligt bulleblomster men
vid närmare påseende funno högst märkvärdig.
»Jo, jo», sade mor Söderberg, som ville gälla för att vara ett
strå vassare än de andra, såväl när det gällde rent världsliga som
mera översvinneliga ting. – – – »Jo, jo, må tro, att sådana där
blommor är sällsynta och att man kan få bra betalt för dem i
stan ... Ni ska vara så säkra på, att »norregårdarna» har fått reda
på det av någon doktor eller annan stadsherre, och då, si, kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
