uppmärksamhet. Folket i byn, ja, förresten på hela land, började undra varför »norregårdarna» jämt och ständigt hade så mycket att uträtta på Porsö. De hade ju varken skotar eller nät och hade icke så mycket som litet torrved, en börda gräs åt korna eller en knippa löv åt fåren med sig i båten, när de kommo hem. -- Måntro, de tänkte odla och så havre på Ekängen? Eller kanske de hade hittat någonting rart, något värdefullt vrakgods eller något som grävts ned i jorden den gången för länge sedan, då ryssen härjade och brände på land och som de nu icke ville låta de andra få reda på? Så undrades och pratades det hit och dit, där man inne i stugorna samlades kring den kära kaffetåren. -- Ända till dess en av de mera företagsamma bland skvallersystrarna tog sig för att i hemlighet följa efter paret från Norrgården, när de foro ut till Porsö. Hon slog sig på knäna och gapskrattade, då hon kom tillbaka för att avlägga rapport: -- Om de i sitt liv kunde begripa vad »norregårdarna» hade för sig där borta! -- Jo, det var också en dyrbar jordgömma de hittat på! Hade hon icke med egna ögon sett det, där hon låg gömd bakom en buske, skulle hon icke ha trott det. -- Men där sutto de tokarna hopkrupna och höllo varandra i händerna under en stor gran i skogen söder om Ekängen mitt uppe i värsta myggeländet och bara fånstirrade på några stora, gula blommor, som växte i kärrkanten! - Var det klokt det av gamla, gifta människor att bära sig åt på det viset? -- Fast nog för att det var granna blommor som växte där inne i kärret -- och hon tog fram en halvvissen planta, som de andra i hastigheten togo för ett vanligt bulleblomster men vid närmare påseende funno högst märkvärdig. »Jo, jo», sade mor Söderberg, som ville gälla för att vara ett strå vassare än de andra, såväl när det gällde rent världsliga som mera översvinneliga ting. -- -- -- »Jo, jo, må tro, att sådana där blommor är sällsynta och att man kan få bra betalt för dem i stan ... Ni ska vara så säkra på, att »norregårdarna» har fått reda på det av någon doktor eller annan stadsherre, och då, si, kan man