Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds fåglar och Guds blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ökades ytterligare hans hänförelse, och han beslöt
att ofördröjligen uppsöka och tala med ägarinnan
till detta Floras paradis.
Go-hjärtans-mor var då gammal och bruten – över de
åttio. Hennes gubbe hade skilts hädan för ett par
år sedan, och själv kände hon på sig, att hon snart
skulle gå samma väg.
Men det var som hade hon glömt plågor och skröplighet,
och hennes vackra grå ögon riktigt strålade av glädje
och iver, när hon fick höra vad det var fråga om.
Nå, det var då för innerligt roligt att äntligen få
tala med en, som kände till och intresserade sig för
hennes granna blommor.
- Guckusko! Det var ett besynnerligt namn, tyckte
hon. – – Gucku – kucku, kanske hade det något med göken att
göra?
- Ja, man skulle nog kunna tro det, sade främlingen.
Nu påstodo emellertid de lärde, att »gucku» var
en gammal benämning på skogsfrun eller skogsrået,
och att guckusko alltså skulle vara detsamma som
skogsfruns sko.
Go-hjärtans-mor log ett soligt leende. – Hon tänkte
på den där gången hon själv hade agerat skogsrå och
skrämt blomsterplockerskorna, som ville skövla
hennes kära blommor. Och så berättade hon hela
historien om huru hon för snart fyrtio år sedan
upptäckt de sällsamma blommorna där borta i kärret
och om den strid hon allt sedan fört för att skydda
dem mot snikna och tanklösa människor. – Men nog var
det väl ändå ett under att blommorna så där på en
gång kunnat växa upp just på den platsen, då de icke funnos
någon annanstädes i hela skärgården? – – – Jaså,
genom fåglar, som fört dit fröna. Ja, hon hade
nästan tänkt sig någonting i den vägen ... Och så
den bördiga kalkhaltiga jordmånen på ön, som var så
gynnsam särskilt för sådana växter som guckuskon. – Jo,
det var ovanligt mycket kalk i jorden på Porså,
det var nog sant.
Hon tröttnade aldrig att tala om sitt kära Porsö
och om alla de vackra blommorna och fåglarna där. Men
när främlingen till sist kom fram med sitt egentliga
ärende och frågade, om hon ville vara med om att låta
fridlysa guckuskon på Ekängen, då först blev hon
riktigt eld och lågor ... Om hon ville! Det var just en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
