ökades ytterligare hans hänförelse, och han beslöt att ofördröjligen uppsöka och tala med ägarinnan till detta Floras paradis. Go-hjärtans-mor var då gammal och bruten -- över de åttio. Hennes gubbe hade skilts hädan för ett par år sedan, och själv kände hon på sig, att hon snart skulle gå samma väg. Men det var som hade hon glömt plågor och skröplighet, och hennes vackra grå ögon riktigt strålade av glädje och iver, när hon fick höra vad det var fråga om. Nå, det var då för innerligt roligt att äntligen få tala med en, som kände till och intresserade sig för hennes granna blommor. - Guckusko! Det var ett besynnerligt namn, tyckte hon. -- -- Gucku -- kucku, kanske hade det något med göken att göra? - Ja, man skulle nog kunna tro det, sade främlingen. Nu påstodo emellertid de lärde, att »gucku» var en gammal benämning på skogsfrun eller skogsrået, och att guckusko alltså skulle vara detsamma som skogsfruns sko. Go-hjärtans-mor log ett soligt leende. -- Hon tänkte på den där gången hon själv hade agerat skogsrå och skrämt blomsterplockerskorna, som ville skövla hennes kära blommor. Och så berättade hon hela historien om huru hon för snart fyrtio år sedan upptäckt de sällsamma blommorna där borta i kärret och om den strid hon allt sedan fört för att skydda dem mot snikna och tanklösa människor. -- Men nog var det väl ändå ett under att blommorna så där på en gång kunnat växa upp just på den platsen, då de icke funnos någon annanstädes i hela skärgården? -- -- -- Jaså, genom fåglar, som fört dit fröna. Ja, hon hade nästan tänkt sig någonting i den vägen ... Och så den bördiga kalkhaltiga jordmånen på ön, som var så gynnsam särskilt för sådana växter som guckuskon. -- Jo, det var ovanligt mycket kalk i jorden på Porså, det var nog sant. Hon tröttnade aldrig att tala om sitt kära Porsö och om alla de vackra blommorna och fåglarna där. Men när främlingen till sist kom fram med sitt egentliga ärende och frågade, om hon ville vara med om att låta fridlysa guckuskon på Ekängen, då först blev hon riktigt eld och lågor ... Om hon ville! Det var just en