oemotståndligt driver honom ut till ett hårt och strävsamt liv i havsbandet. Nej, vår gode Alexander är icke någon skärkarl i detta ords egentliga mening. Han är snarare en parodi på en sådan. Det är skärgårdens underbara vår och ännu underbarare sommar som alltsedan ungdomen tjusat och trollbundit honom till den grad, att han tycker sig icke kunna leva och andas annorstädes än här ute bland de öde, obebodda skären. Havets eviga oro har gått honom i blodet och driver honom som en vandrande våg från strand till strand. Under sin ständiga odyssé har även han ett Scylla och Charybdis att undvika, och det är människorna och deras ständiga arbetsjäkt. -- Endast när det börjar bli tomt i brödpåsen eller kaffedosan, vänder han stäven mot hemlandet för att kila upp till handelsboden ett tag. Och så ibland när ensamheten plötsligt blir honom outhärdlig, och han måste i land för att icke glömma bort att tala. Liksom alla ensittare, då de komma tillsammans med andra människor, blir han vid sådana tillfällen mer än skäligt talför och meddelsam. Då kan han ibland berätta om sina märkliga äventyr i främmande länder under ungdomsårens långfärder till sjös och om alla sina upplevelser bland skären under årets alla tider och dygnets olika timmar. Och när han berättar, gör han det så, att alla med eller mot sin vilja måste höra på -- talar med en viss självkänsla och överlägsenhet i tonen, men för övrigt väl och visliga såsom det höves en filosof. Men eljes vill han helst vara i fred, och då en båt närmar sig det skär, där han för tillfället slagit ned sina bopålar, får man vanligen se honom likt en skygg fågel taga till vingarna eller rättare sätta till segel, långt innan den besökande hunnit i land. För tusan, det kunde ju hända, att det var någon som ville ha honom med ut på slåtterarbete eller skötläggning! -- Nå ja, nog för att han kan arbeta, om han vill! Det har nog folket där borta i byarna reda på. -- Men just i dag, i detta härliga väder, när himlen är så klar och sjön så blå. Nej, det passar honom verkligen icke! Sommaren är så kort, och han vill njuta av den, så länge den varar. Tids nog kommer vintern, då han får sitta och kura