Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsbandets eremit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inne i den gamla kojan på Skatudden, som folket
där upplåtit åt honom. Då tager han i håll med sitt
vanliga vinterarbete, att tälja gjordar och binda
armar till ryssjor. Och icke större behov än han har,
så räcker pengarna, som han förtjänar om vintern,
till för honom att leva på även under sommaren,
d. v. s. till bröd och kaffe och tobak och möjligen
litet starkt då och då. Vad han eljes kan behöva
hämtar han ju ur sjön.
Varför skulle han arbeta mer än nödigt? Skulle han
kanske börja spara och lägga på hög? – Vem skulle
väl ha gott av det? Han är ju ungkarl och speleman,
som det heter, och har icke en levande själ som han
behöver tänka på eller draga försorg om.
Folk förgruvar sig naturligtvis över honom och säger,
att han icke bär sig klokt åt som ligger ute på det
där sättet, att han är en djävul mot sin egen kropp,
och att det kommer att taga en ände med förskräckelse,
då han blir gammal och orkeslös. – Men sådant bara
skrattar han åt.
I dag har det varit en dag efter hans sinne, en riktig
klang- och jubeldag! En vårluft, stark och upplivande
som vinet, han mindes från sin ungdoms långresor nere
i Medelhavet ... Ett par hastigt övergående snöbyar
strax efter soluppgången, men därefter uppklarnande
himmel och en lagom stark bris, som satte fart på
fågelsträcket. Och nu den ljuvligt smekande solvärmen
i lä av klinten!
Alexander har setat där hela morgonen, eller rättare
sagt halva natten och hela morgonen. Klockan hade icke
slagit tolv, då han vaknade i den gamla lavbelupna
boden på Skötkobben, gjorde upp eld och satte på
kaffe. – Necken men inte han månde ligga och sova en
sådan natt! – Så hade han trevat sig fram mellan de
stora blocken på stranden, skjutit ut båten och satt
kurs på Ådskär, rakt emot månstrimman.
Han var tidigare ute än både skyttar och
sträckfåglar. Det var han som skrämt gässen från
grundet vid Österudden. Och sedan han väl kommit i
land på skäret och krupit ihop under bergklinten,
hade han sett och hört allt som tilldragit sig på
fjärden och kobbarna runt omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
