Själv har han längesedan tröttnat på att sitta med vettar. Det kan passa för pojkar och herrjägare men icke för honom. Nej, vill han ha sig en fågel, behöver han endast gå till stranden, krypa ned i en bergskreva och vifta med sin halsduk, så kommer genast en nyfiken allgubbe eller allkäring simmande i skotthåll. Eller också kan han krypa inom håll för en gudunge, där den ligger och oar invid land eller för skraken, som sitter uppkrupen på grundet, vaktande sin hona. Det är annat till spänning med sådan jakt än att sitta i skåren och skjuta till måls på fåglar, som komma flygande rakt i gapet på en. Förresten brukar han göra som havsörnen och i första hand nöja sig med de fåglar, som skadskjutna komma drivande för vind och våg. Men hör nu på vad han sett och upplevat från sin utkiksplats uppe på knuven. -- Jo, först satt han och följde grisslornas lekande flykt över det skymningsdunkla vattnet. Om en stund varskodde han den första gudungen, där den blev synlig som en vit gnista ute på fjärdens violettblåa vidder, och så började den ena ådfågelstroppen efter den andra sträcka utifrån havet. Den stora svanflocken styrde fram över Ådskärsknuven på så ringa höjd, att ljudet av vingslagen stod som ett mäktigt brus omkring honom och han tydligt kunde skilja de gamla snövita svanarna från de gråskimliga ungfåglarna. Och när han vände sig om och försiktigt sträckte huvudet över klinten, hade han några få meter framför sig den granna orrtuppen, som sprang omkring på berget, släpande med vingarna, slog upp lyrstjärten med den vitglänsande undergumpen, blåste ut ett hest »karrah!» hoppade högt i luften och lät sitt porlande spel ljuda över skäret. Alexander räknade skotten från sjöfågelskyttarnas gevär. Vilka som sutto i de olika skårarna hade han snart tämligen klart för sig. Några av dem hade han känt igen bara på årtagen, då de kommit roende i mörkret på väg till vettställena. Det var ett förskräckligt skjutande, särskilt från Stångskäret, där Anton på Grundet satt med några stadsherrar. Man sköt och brassade på rakt som minister Jona, när han var som värst i tagen. Pass på! Där kommer ett ejderpar och fäller hos