te alldeles vådligt rakt. Vi låg över natt i boden ute på Harg, ett gammalt fallfärdigt skrälle ungefär som den här å kanske lite värre ändå. Tidigt i dagningen vaknade jag vid ett förskräckligt liv å rumsterande i stugan. De sucka å snarka, tassa å skrapa litet varstans. Ibland lät de som bakom spisen, ibland va de under själva sänglaven. -- De ä väl råttor eller vattensorkar, tänkte jag. Men så kom de för mej att jag skulle driva litet med Lars-Petter, som låg breve mej på laven. -- Ä du vaken, Lars-Petter? sa ja å knuffa te honom i sidan. -- Hör du någe underligt, Lars-Petter? -- Ja, de va inte utan att han gjorde de. -- De må väl aldrig vara sjöfrun, som ä i faggorna, la jag till. -- -- -- Men då skulle ni ha sett på Lars-Petter! Upp från laven å på dörr’n. Och hade inte jag sprungit upp och efter honom, så hade han alldeles säkert rusat direkt i sjön. »Lugna dej, Lars-Petter!» sa jag. »Här ser du en som inte ä rädd varken för sjöfrun eller för trollgubben själv. Kom med in, så ska vi se efter va de är som spökar.» Ja, hur de va, så fick jag honom med mej in igen, å då vi satte oss ned på laven å lyddes, börja snarkandet å rumsterandet på nytt ... Å rätt som de va, kom en torrmule framkrypande ur ett hål i muren. Han knorra å snarka å liksom småprata för sej själv, så som torrmularna alltid plä göra, där dom går å ordnar inne i berggrytena. Å så gjorde han sådana lustiga figurer å ställningar, så att t. o. m. Lars-Petter måste dra på mun. »Ja, där ser du sjöfrun, Lars-Petter», sa jag. »Farligare ser hon inte ut.» -- Då satte sej torrmulen te å slå med de smala vingarna, så att spisaskan yrde runtomkring. Sedan kröp han tebaka in i muren, där han lag sej te å ruva på ett ägg, som han hade där. Å då vi tittade efter under laven, så låg de en trollfågel på ägg där också. Ja, sådana där små roligheter kan man få vara med om på utkobbarna ibland ... Men nog va de bra underligt med Lars-Petter å hans sjöfru i alla fall. Minsann, fick han inte rätt i att hon skulle ha honom till sist! -- Ja, de va i den där förfärliga stormen jag talte om. De låg folk ute ve Lövskär å fiska, å