konturerna av grisslan, där hon ligger och ruvar sina två oproportionerligt stora ägg, som hon knappast förmår dölja under kroppen. Han sticker ned handen i skrevan och närmar den till fågelns spetsiga näbb. Då öppnar grisslan sitt klarröda gap, väser som en retad orm och ger fridstöraren ett kraftigt nyp i fingret... Men från äggen viker hon icke, den lilla hjältemodiga fågeln.

Grisselkobben. Svärtorna, som redan slutat sin morgonflykt, ses parvis simma omkring i lä av uddarna. Då och då sträcka några prackor över skäret. En gammal åd kommer simmande med en rad små bruna duntappar till ungar efter sig. -- Säkerligen äro de bland de första som kläckts här ute i Blålöga denna vår. Omkring dem simmar i tätt slutna led en skock kacklande »skröjor». Med en sådan säkerhetsvakt ha de små ejderungarna knappast någonting att frukta av den grymme barnarövaren havstruten, som allt emellanåt låter höra sin skrovliga bas, där han under tung flykt kretsar över det