Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Blålöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solglittrande vattnet längre öster ut. Skulle en trut
drista sig till att söka röva bort en ejderunge mitt i
en flock vaksamma honor, kan det hända – så berättar
man åtminstone – att dessa från alla håll störta sig
över den stora rovmåsen, gripa honom i vingbenen och
trycka ned honom under vattnet, tills han ömkligen
drunknar.
Men havstruten är, gudnås, icke den enda rövaren som
är i farten en dag som denna ute i havsbandet. Giver
man akt därpå, skall man hela morgonen få se ett
nästan oavbrutet sträck av kråkor, som, kommande
väster ifrån, sprida sig ut över de yttre skären och
kobbarna. De komma en och en helt tyst och obemärkt
och slå sig ned vid stränderna, som hade de kommit
för att kalasa på av vattnet uppkastade musslor och
döda fiskar. Men i verkligheten är det endast och
allenast sjöfåglarnas ägg de vilja komma åt. Kråkorna
äro, som man vet, specialister på ägg, och ute i
skärgårdstrakterna leva de under vår och försommar
nästan uteslutande på sådana. Många kråkor färdas
dagligen miltals för att hämta den eftertrådda maten,
under det att andra finna det bekvämare att slå sig
ned och bliva bofasta på själva fångstplatsen. Några
större träd att bygga bon i finns det ju merendels
icke på sådana ställen. Det gäller därför att anpassa
sig efter de lokala förhållandena och lägga redet,
där så kan vara lämpligt, på grenarna av någon gammal
vindpinad rönn- eller alruska, i en tät enbuske eller
helt enkelt i en bergsskreva. Och lämnas de i fred
av människorna och få ungar i boet, bliva även dessa
uppfödda med ägg.
Slug och påpasslig som alltid, sitter kråkan på någon
högt belägen punkt av skäret och väntar på tillfälle
till en kupp. På vitfågelkobbarna, där gråtrutarnas,
»ljusornas», fiskmåsarnas och tärnornas reden ofta
ligga tätt som sjöbodarna vid ett gammalt fiskeläge,
är det icke lätt att göra en sådan. Där är det så
många vakna, skarpblickande ögon som giva akt på
objudna gäster, och vitfåglarnas näbbar äro just icke
att leka med.
Men allt som oftast uppstå tvister inom kolonien, tvister, som
kunna var så häftiga, att de taga de agerandes uppmärksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
