Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- På Blålöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonstans här på kobbarna kunde man förstå. Först gav
sej den ena te å flaxa å hoppa å leva toki framför
näbben på åden, tills hon ble ursinnig å börja hugga
omkring sej. Då kom den andra kråkan smygande bakifrån
å nöp åden i stjärten, så att hon måste snurra runt
för å kunna fre sej. Å på de sättet höll dom på kanske
i en halvtimmes tid att anfalla åden än från de ena
än från de andra hållet. Till sist, då ådstackaren
va nästan slut utå ansträngning å bara låg där å
flämta, hoppa dom fram på var sin sida om henne,
högg tag i vingbena på henne -- å släpa henne ur
redet. -- -- -- ja, det gjorde dom!
Då tyckte jag förstås, att de börja gå för långt,
så jag tog bössan å rodde över te kobben för å lära
kråkfulingarna veta hut. Men då jag kom dit, hade dom
redan hunnit me å göra pannkaka på fyra utå dom sex
äggena, å åden låg å sam ute i sjön å visa ingen lust
att gå i land vidare. Å kråkorna, ja, dom klara sej
förstås som vanligt, å inte va jag heller i stånd te
å hitta deras bo. -- -- --
Efter frukosten beslöto sig våra resenärer för
att fara över till Österskäret, det största och
märkligaste i hela Blålöga. Innan de gingo i land
där, gjordes emellertid en avstickare till en liten
kobbe, där havstruten sedan gammalt brukar häcka i
förnäm avskildhet. Att Jan-Erik icke misstagit sig om
platsen, därom blevo de snart övertygade, då ett par
stora måsfåglar med vitglänsande kroppar och sotsvarta
vingar under indignerat skrän och kacklande höjde
sig från kobben vid båtens annalkande.
Redet var lätt funnet, där det låg bland rörflen och
vårbrodd i en sänka mellan hällarna.
Havstruten häckar tidigt, och ur det ena ägget har
kläckts en liten grådunig, svartfläckig unge, som
fastän han väl icke kan vara många timmar gammal,
redan tyckes hava lärt sig konsten att ligga orörlig
och agera grästuva. Det andra ägget är till synes ännu
helt. -- Men vad nu! Det lever ju, det rör sig, rullar
fram och tillbaka i balen. En liten vingstump petar
ut genom ett hål på sidan, och genom ett annat hål ser
man en näbb energiskt arbeta på att bräcka skalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0172.html