Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- På Blålöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För stadsbon är detta lilla intermesso någonting
nytt och underbart, som tager hela hans intresse i
anspråk. Men Jan-Erik får en dolsk blick i ögonen,
där han står och betraktar trutroken och det
levande ägget. Hans gamla inrotade hat till skärens
rovriddare, havstruten, har vaknat. -- De där, säger
han, ä huggormars avföda, som man egentligen borde
göra slut på med detsamma. -- -- -- Men, tillägger
han, vi ä välan ändå människor. -- Och därmed går han
tillbaka ned till båten.
Så kommo de då till Österskäret, en långsmal
anhopning av urberg, sträckande sig väl en
kilometer i öster och väster och sönderdelad av
från sidorna inskjutande vikar och laguner, så att
man oupphörligt nödgas gå i siksak för att komma
förbi vattensamlingarna. Väldiga mattor av ljung
och krypenar täcka bergen med undantag av själva
klintarna, medan sänkorna gömma på små saftiga ängar
med sälting och skörbjuggsört, majvivor och
förgät mig ej, gropmossar med hjortron, tranbär, kråkbär,
hönskornell och knoppande Iris eller små »bäckar»,
omgivna av rörflen och enstaka kaveldunstånd. Några
låga, vindslitna rönn- och alruskor samt vide-,
tistron-, hallon- och björnbärsbuskar äro, krypenarna
och ljungen icke medräknade, de enda vedartade växter
som förmå trotsa de hårda vindarna på skäret.
Strandskatan gör som vanligt alarm, då de gå i
land. Rödbenan sitter och bockar på en sten för
att slutligen taga till vingarna och skrikande och
okvädande följa dem långt inåt skäret. Roskarl och
strandpipare trippa fram över hällarna. Skärpiplärkan
kvittrar, stenskvättan far smackande omkring mellan
blocken, och den lilla törnsångaren låter höra sin
enkla visa bland buskarna. I de små becklagunerna
simma bröllopsskrudade bergänder par om par, och
mellan sävruggarna i en liten kärrputt ligger en
gulögd, tofsprydd vigghona på ägg, utan att låta
störa sig av de besökande.
Här är den spirande rörflenen avklippt tätt invid
marken, som om lien gått fram. Det är grågäss som
gått här och betat. Man hittar deras spillning och
fällda fjädrar och vingpennor litet varstädes på
gräsfläckarna och utmed stränderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0173.html