Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Blålöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gäller att gå försiktigt fram, om man skall få se något av
de präktiga fåglarna. – I fall de nu äro kvar på skäret. – – – Jo,
verkligen! Där borta på berget, på andra sidan
den gröna ängskilen, står en flock på fem gäss med
sträckta halsar, spända och uppmärksamma likt soldater
i »giv akt». Den vita, mörkbandade undersidan bryter
skarpt av mot den i övrigt gråbruna fjäderdräkten,
då de stora fåglarna i nästa ögonblick lyfta och med
långsamma, avmätta vingslag sträcka öster ut över sjön.
Det är hanar och ungfåglar som under sommaren föra
ett sällskapligt liv härute, medan de gamla honorna
söka ensamheten på något mindre, avsides liggande
skär, där de i lugn och ro kunna ruva sina ägg och
tillbringa den för fåglar av deras släkte så farliga
ruggningstiden, under vilken de förlora förmågan att flyga.
Ju längre österut på skäret de båda vandrarna komma,
desto vidsträcktare bliva en- och ljungmattorna
och desto tätare ligga ejderbona. Jan-Erik vet av
erfarenhet var dessa äro att söka, och hans förmåga
att upptäcka de ruvande ådorna är så fenomenal, att
det icke händer mer än ett par gånger att de skrämma
fåglarna av redet, och detta fastän de gå där i timtal
och söka och räkna.
På sina ställen höja sig hällarna till höga, rundade
klintar, som, gödslade med fågelspillning, bära en
frodig och mångfärgad vegetation av lavar och saftiga
örter. Där sitta grupper av fiskmåsar, sillmåsar
och gråtrutar och lysa som vita praktblommor mot den
grågröna vägglaven, den bleknande vårbrodden och den
uppspirande röda ängssyran. Då de båda männen komma
närmare, lyfta vitfåglarna från bergen, men endast
för att likt pappersdrakar bliva stående i luften på
några famnars höjd över sina boplatser.
Ett annat sällskap vitfåglar har slagit sig ned på
ett litet saffransfärgat grund nära södra stranden
av skäret. De ha slutat sitt morgonfiske och sitta
nu nöjda och mätta med näbben vilande mot den fyllda
krävan.
Rätt som det är blir det oro i lägret. En av sillmåsarna giver
till sitt varningsläte, och snart stämmer hela sällskapet in med
ett öronbedövande oväsen, gapande och skrikande i näbben på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
