gram, blommor, presenter och dylikt. Skall brudparet ut på någon längre bröllopsresa kan tackkort tryckas på förhand, samt sedan avskickas av t. ex. brudens mor eller syster. Butiker, besök i. Då man kommer in i en butik, där man ofta handlar, hälsar man alltid. Även de biträden, vilka ej expediera en bekant kund, hälsa artigt på denne. En artig herre tar i allmänhet av hatten, eller lyfter åtminstone på den, då han framför sitt ärende. Kunden tilltalar det kvinnliga butiksbiträdet med ”fröken” — även om damen i fråga bär två släta ringar — det manliga med ”ni”. Tyvärr har ju, alla ansträngningar till trots, ni ej blivit allmänt godtaget tilltalsord — en kultiverad försäljare benämner därför den manlige kunden ”min herre” (se Herre) och en dam får van- ligen heta ”damen”, en långtifrån tilltalande titel. I butiker med väluppfostrade expediter, tar man i allmänhet reda på ofta åter- kommande kunders namn och titel. Blir köparen rätt titulerad och artigt bemött bidrar detta i hög grad till att göra affären väl- renommerad. Biträdena i ett varuhus med kultur visa aldrig en inbördes familjär bekantskap, då kunder äro närvarande. Ber man varandra om någon hjälp eller upplysning till kundens tjänst, tituleras kamraten med ”herr” resp, ”fröken”, även om man känner varandra mycket väl. En artig kund säger alltid ”tack”, då han fått bese varor eller tar emot paket. Det är taktlöst att låta dra ned ett helt lager, om man inte har för avsikt att köpa. Är expediten ovillig att visa, misskrediterar han inte bara sig själv utan även butiken. Ett alltför ivrigt utbjudande av varor verkar inte heller tilltalande och har oftast motsatt effekt mot den av- sedda; telefonpåringningar för att utbjuda varor uppfattas även i de flesta fall av kunden såsom störande. Det är högst obelevat, att i en butik försöka tränga sig framför andra kunder för att bli fortare expedierad. Riskerar man att t. ex. ej hinna till tåg eller båt, kan en artig förfrågan göras hos medkunderna och de expedierande om att få bli först betjänad. Man bör ej belamra disken med våta paraplyer, paket och dylikt och ej vidröra ömtåliga saker, framför allt ej matvaror. Då man lämnar en mindre butik — speciellt där man är bekant — säger man ”adjö”. 41