verande själv från assietten och ställes till vänster om kuvertet. Till desserten serveras portvin, madeira eller sherry, till osträtten helst portvin. Diplomat kallas den person, som av sitt land fått som uppgift att sköta underhandlingar med främmande stater. De brukliga diploma- tiska rangklasserna äro fyra: ambassadörer, envoyéer eller minist- rar, ministerresidenter och chargés d’affaires. (Se Titlar.) Dispyt. En dispyt, d. v. s. ett tvistigt meningsutbyte, får inte under en sällskaplig samvaro — allra minst vid ett middagsbord — urarta till en häftig ordväxling. Distingerad kan man kalla den, som verkar i alla avseenden fin och belevad, med ett visst förnämt (se d. o.) — därför ej högfärdigt — upp- trädande, som vittnar om umgängesvana och god uppfostran. Drickspengar. Drickspenningfrågan är ett problem, som även den mycket världsvane måste irriteras av allt som oftast. De lo procenten kan nog i de flesta fall tillämpas, men många gånger är detta otillräckligt — ibland, men mera sällan, för mycket. På restaurang bli 10 % ofta för litet — man kan ju t. ex. inte ge 4 öre för en kopp kaffe å 40 öre, utan man ger då 10 öre. överhuvudtaget gäller i fråga om drickspengar, att man aldrig ger mindre än 10 öre, även om den summa man har att betala understiger i kr. För en lunch å 75 öre ger man alltså minst 10, men hellre 15 öre. Om man vid lunchen som regel kan lämna 10 ®/o, bör man vid mid- dagar och supéer vara något flottare. För en supé å 7—8 kr. ger man lämpligen i kr. och går räkningen på 17 kr. ger man 2 kr. eller något mer. Till hovmästaren lämnas ej gärna drickspengar 48