efterrätter uppskattas ej av herrar, utan utbytas lämpligen mot ost och käx samt frukt. (Se Mat och dryck.) Under kvällen skall det sedan sta framdukat ett välförsett groggbord och vid II—i2-tiden kommer den obligatoriska smörgåsen och pilsnern, eventuellt en lättare supé. — Finnes en värdinna sitter hon vid bordet mittemot värden med den förnämligaste gästen som ka- valjer. Är gästerna många, behöver hon inte skåla med alla, utan kan utan att verka ovänlig inskränka sig till att dricka med dem, som sitta närmast henne själv och värden. Naturligtvis skålar ingen med värdinnan utom möjligen den artige värden. Efter middagen slå sig gästerna ned vid spelborden; skulle någon eller några ej spela, får inte heller värdfolket deltaga i spelet. (Se Bridge.) Skulle gästerna ej alls vara ”kortspelande”, är det lämpligt att ordna t. ex. någon musikalisk underhållning i form av sång, piano- eller fiolspel. Visar herrbjudningen tecken på att räcka in på småtimmarna, kan värdinnan gott säga god natt och draga sig tillbaka. Herre. För herrtiteln gälla samma villkor som för ordet fm (se d. o.). Man tilltalar inte en herre med ”herrn” utan tillfogar hans till- namn. Känner man ej namnet, säger man ”min herre”. Herr kan sättas före eller efter eventuell titel i och utanpå brev. (Se Adres- sering.) En del större affärsmän önska endast herrtiteln fogad till sitt namn. (Se Titlar.) Honnör. En hälsning i form av honnör göres företrädesvis av alla, som bära något slags uniform. Honnör utföres så, att högra handen med sträckta fingrar föres till huvudbonadens främre, högra del. K. A. K: s och K. S. S: s mössor gör ej denna form av hälsning nödvändig, såvida man inte vid manövrering av motorfordon lättare hälsar med handen vid mösskärmen. 73