- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANN AUNA.
231
sprang upp och hängde sig vid hans arm. Bruno
hejdade sig, hans vilda blick blev mera sansad, hans
läppar mumlade: "en kvinna I" Dolken föll ur hans hand!
Han såg på Serena, såg hennes blod rinna, fattade
henne med förtvivlan i sina armar och bar henne till
soffan.
I ’Din vilja skall sket" utropade Hagar vilt. "Se här,
Bruno, ditt offer! Det ville blott dö vid dina fötter!"
Hon sprang fram till honom, stötte dolken i sitt eget
bröst och sjönk till hans fötter badande i sitt blod.
"Bruno, för dig! För dig!.. /’ stammade hennes
läppar; sedan blevo de tysta, och hennes ögon slötos.
Allt detta var få sekunders verk. Det var en
förskräcklig stund, men mera fasansfull ännu var den,
som följde. Brunos förtvivlan var dyster och stum.
Gubben Dahl slet av sig sitt gråa hår, ropande: "mitt
barn! mitt barn!"
Björn allena hade lugn; han allena återställde sans
och ordning. "Det är ju blott en rispa! det är, ta mig
tusan, icke mera fara med henne än med mig!" skrek
han till de gamla morföräldrarna, i det han lagade sig
att förbinda Serenas sår. Men hon sköt bort hans hand
och sade, visande på den orörligt liggande Hagar:
"hjälp henne, hjälp henne! Hon behöver det bättre än
jag!" Men björn lämnade henne icke förr än hon var
förbunden; då bad han mig föra henne och de gråtande
gamla i ett annat rum.
Hagar, som man trott vara död, visade snart tecken
till liv, fördes i säng och överlämnades i björns vård.
Med stor sinnesnärvaro bestyrde Serena om allt, som
fordrades till hennes bekvämlighet, och tycktes ha
glömt, att hon själv lidit något ont. Med de ömmaste
ord sökte hon lugna de gamla och tillslöt deras munnar
med kyssar, då de ville yttra förebråelser mot Bruno.
’Vi veta ju ingenting ännu", sade hon bedjande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
