Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är jag ej Hermia? Ej du Lysander?
Är jag ej nu så skön, som nyss jag var?
På samma natt du gaf och bröt din tro –
Och bröt din tro, det Gudarna förbjude!
Är det ditt allvar?
Ja, så sant jag lefver!
Och aldrig önskar jag att se dig mer.
Låt derför bli att hoppas, fråga, tvifla,
Ty intet är så sant; det är ej skämt.
Jag hatar dig och älskar Helena.
Ve mig! – Du gycklerska, du blomstermask!
Du kärlekstjuf! Hvad? Kom nu nattetid
Och stal min älsklings kärlek?
Hyggligt taladt!
Hvar är din blygsamhet? din jungfrurodnad?
Säg, skäms du ej? Hvad? Vill du tvinga fram
Ifrån min blida tunga bittra svar?
Fy, fy, du falska själ! Du docka, du!
Hvad? Docka? Ha! se nu förstår jag spelet.
Hon jemfört har sin växt med min och funnit,
Att hon sin längd bör göra gällande.
Med sin figur, sin ståtliga figur,
Sin höjd, kantänka, har hon fångat honom.
Har nu så högt du vuxit i hans gunst,
För det jag är så liten som en dverg?
Hur liten är jag, du, din långa majstång?
Hur liten är jag? Ej jag är så liten,
Att mina naglar icke nå ditt öga.
Ack, gode herrar, fast J gäcken mig,
Så hjelpen mig; jag aldrig ondsint var,
Förstår mig ej det ringaste på gräl,
Och är så feg, som någon flicka var.
Låt henne icke slå mig! Fast hon är
En smula mindre, får ni dock ej tro,
Att jag på henne rår.
Nej, hör man bara!
Ack, Hermia, var ej så ond på mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
