Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lys.
Förlåt, min prins!
Jag ber er, stigen upp.
Ovänner och rivaler ären J;
Hvar har väl denna sämja kommit från,
Då hatet är så fritt från svartsjuk afund,
Att det vid hatets sida sorglöst slumrar?
Min prins, förvånad sjelf jag svarar dig,
Halft sofvande, halft vaken. Men, jag svär,
Jag kan ej säga rätt, hur jag kom hit.
Men, som jag tror, – ty sanning vill jag tala,
Och, när jag tänker efter, är det så -
Jag kom med Hermia hit; vår af afsigt var
Att flykta från Athen till annan ort,
Der ej athenisk lag oss kunde räcka.
Nog, nog, min prins! ni re’n förnummit nog.
Jag kräfver straff, ja straff på dennes hjessa.
Demetrius! de ville rymma, rymma
Och stjäla så från både dig och mig,
Från dig din hustru och från mig min rätt,
Min rätt att gifva henne dig till hustru.
Min prins, den sköna Helena förrådde
Mig deras plan att flykta hit till skogen,
Och jag i raseri dem följde hit;
Mig följde Helena, af kärlek tänd.
Dock vet jag icke, genom hvilken makt –
Helt visst en väldig gudamakt – min kärlek
Till Hermia smalt bort, som vårsnö smälter;
Jag mins den visst, men som en leksak blott,
Som fägnade mitt öga i min barndom;
Och all min tro och allt mitt hjertas dygd,
Mitt ögas enda föremål och tjusning
Är Helena. Med henne, gode prins,
Var jag förlofvad, förr’n jag Hermia såg,
Men skydde som en sjukling sådan föda:
Nu är jag frisk, har fått min sunda smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
